onsdag 29 juni 2016

Kan själv!

När jag började betala räkningar på 1980-talet sammanställde man dem varje månad i en gireringsblankett som skickades till banken. Som den sanna bakåtsträvare jag är förstod jag inte poängen med internetbank när den kom. Plötsligt var normen att själv knacka in räkningarna med de långa OCR-numren och som tack för hjälpen fick man betala en månadsavgift till banken för att göra deras jobb.


Jag är fortfarande skeptisk till bankers sätt att ta betalt i alla ändar, men efter tjugo år har jag förlikat mig med internetbanksidén och kan till och med tycka att den har fördelar. Men nu har räkningsförfarandet gått ett steg till och jag är lika bakåtsträvande den här gången.

Jag har järnkoll på min ekonomi, det är liksom min grej. Varje dag matar jag in värdet på varje konto och varje värdepapper i Excel så att jag hela tiden kan följa utvecklingen av såväl aktiedepån som privatekonomin i stort. När jag får en räkning lägger jag vanligtvis in betalningsuppdraget samma dag samt gör en notering i Excelarket så att jag ska veta vilken dag pengarna går ut.


Nu blir jag dock överöst av erbjudanden om att betala mina räkningar via autogiro och e-faktura. Plötsligt har det blivit ett stort problem för företag att skicka ut en faktura för att få betalt för sina varor och tjänster. Att de inte vill kosta på sig porto och papper accepterar jag, men hur kan det vara en kostnad att genom sitt dataprogram skicka ut en faktura via e-post? Antagligen är det en programfunktion som måste underhållas, men det spelar knappast någon roll om man har tre mailfakturakunder eller tre miljoner.

Autogiro eller e-faktura förändrar inte min betalningsförmåga. Däremot gör automatiseringar i mitt pengaflöde att jag tappar kontrollen och det vägrar jag att gå med på. En av mina leverantörer, Comviq, höll på att tappa mig av denna enda anledning när de inte ville låta mig betala min egen räkning. De hade inga problem att mailavisera räkningen, som dessutom finns att hämta på nätet genom att logga in på ”Mitt konto” på hemsidan, men om den inte betalades via autogiro eller e-faktura skulle det tillkomma en avgift. Det tog mig tio minuter med kundtjänsten för att få dem att fatta att jag är en vuxen människa som tar ansvar för att alltid betala räkningarna i tid.


Fast det är säkert bara en tidsfråga innan de eller något annat företag vägrar låta mig betala själv. Jag är till och med villig att betala mer för samma tjänst hos en annan leverantör än att gå med på detta omyndigförklarande. Men vad ska jag göra när alla företag inom en hel sektor vägrar? Sluta använda exempelvis elektricitet? Får man ens ha ett dieseldrivet elverk i en lägenhet? Jag får kolla upp det.

8 kommentarer:

  1. Där har jag varit tvungen att ge upp. Jag får inte bo utan att betala via autogiro och där är förhandlingsläget svårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag säljer mig dyrt och skulle överväga att flytta. Men okej, är det enda missen med boendet och det verkligen inte går att övertyga motparten är det knepigt.

      Radera
  2. Autogiro det är det värsta, när man inte vet när det dras. Eller om det dragits för mycket!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. I valet mellan två dåliga alternativ föredrar jag absolut e-faktura, som ju inte helt lämnar över kontrollen till datamaskiner.

      Radera
  3. Vore ju trevligt om valen fanns kvar, så att man själv fick bestämma, visst är nya "betalningslösningar" smidigt men det blir allt svårare att hålla ordning i sin översikt.

    Gillar kontanter, men det är väl snart ett minne blott det med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är ingen motståndare till nya betallösningar, jag vill bara slippa dem för egen del.

      Radera
  4. Bra ämne!
    Som vanligt, det är väl den lilla tjuven som aldrig märks eller åker dit. Tänk om du kan sno åt dig 0,25 kr vid tex varje banköverföring. Ingen som orkar bråka eller äns märker det. Samma med alla dessa autobetalningar, jag är livrädd för dem, även om jag säkert blir lurad på ett eller annat sett :)
    Så länge man tror man har koll känns det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alternativet är att göra som jag: lägga ner tid på att inte bli lurad på 25-öringen, och bråka om jag ändå blir det. Det känns också bra på ett sätt, men på ett annat kan man ju säga att jag då blir en förlorare oavsett om jag blivit lurad eller inte.

      Radera