fredag 8 september 2017

Samvetsfrågor

Jag tycker att det är intressant att fundera över hur jag själv och andra funkar i olika pengasituationer. Jag tänkte måla upp några sådana nu och hoppas ni är med och tycker till så blir det roligare. För att inte hämma era tankar drar jag mina svar på slutet. Nu kör vi!


Fråga 1: Du är skyldig en kompis en tjuga. Ni har bägge en normal ekonomi, så du vet att kompisen inte påverkas av förlusten som han/hon redan har glömt bort. Men du minns. Så vad gör du, betalar du eller låter du bli för att du inte vill riskera att verka tramsig? Eller – hemska tanke – för att du gillar pengar och en tjuga är en tjuga?

Fråga 2: Du har köpt fem flaskor läskeblask. Inte i kvartersbutiken där kassörskan heter Barbro och vars barn är kompisar med dina. Det är en stor butikskedja där du inte känner någon. När du får kvittot upptäcker du att du bara behövt betala för fyra av dina fem flaskor. Säger du till? Och om du – som jag – räknar ut slutsumman på väg till kassan så att du vet att du fått ”rabatt” redan när kassörskan berättar vad du ska betala, gör det någon skillnad för ditt agerande?

Fråga 3
: Du har ätit middag med vänner. Ni har ätit och druckit olika. Notan kommer in. Kommer du med förslaget att splitta notan även om du vet att du skulle tjäna på det? Om du skulle förlora på en splitt som någon annan föreslår, säger du ifrån eller tar du merkostnaden? Var går gränsen för dig?


Svar 1: Jag betalar. Om kompisen kommer ihåg skulden eller ens vill ha pengarna struntar jag i, jag betalar ändå. Även om så kompisen säger ”Jag vill inte ha pengarna, det är emot min religion att ta emot papper med Astrid Lindgren på, så jag kommer riva sönder den till konfetti” så betalar jag.

En skuld är en skuld och sådana vill jag inte ha, och för att bevisa det kan jag berätta att exemplet är autentiskt. Eller faktiskt ännu tramsigare. Jag skaffade Swish, men bara för inkommande transaktioner, så för att kolla att det funkade bad jag en kompis swisha en tia. Det funkade och jag kollade med kompisen om det kontonummer jag fått för flera år sedan fortfarande var i bruk så att jag kunde betala tillbaka via min internetbank. Rätt ska vara rätt.

Svar 2: Jag säger inte till. Jag jobbar inte i butiken och tycker att det är deras ansvar. Om de räknar fel åt andra hållet säger jag till, vilket kanske är dubbelmoraliskt, men dels är felräkningarna nästan alltid i butikens favör och dels säger jag inte alltid till när jag förlorar för om jag upptäcker när jag går igenom kvittot att jag förlorat två spänn ställer jag mig inte i kön. Detta händer mig hela tiden, så jag anser att jag redan betalat för den där läskeblasken.

Svar 3: Den som läst och memorerat hela den här bloggen vet svaret (fast då har man nog andra problem). Jag föreslår inte en split för jag vill alltid betala min andel, varken mer eller mindre. Inom rimliga gränser, det behöver inte vara exakt på kronan.

Undantaget är om det handlar om en bjudning, men då ska det framgå innan. Och ska jag bjuda vill jag bestämma det. Förlorar jag en tjuga på att splitta notan (som alltså skett på någon annans initiativ) må det vara hänt. En femtiolapp... Då börjar det bli mer tveksamt. Särskilt om den som föreslog splitten tjänar motsvarande summa och det inte är första gången. Men okej, jag ställer inte till en scen och jag tar troligen smällen utan att sedan ligga sömnlös över förlusten. Åtminstone inte mer än en natt.


Drar du gränsen på helt andra ställen eller har du andra mer eller mindre hypotetiska frågeställningar (man får ”fråga åt en kompis”) – ta det i kommentarsfältet.

41 kommentarer:

  1. 1. Jag betalar. Alltid. En skuld är en skuld.

    2. Nix, deras förlust. Säger inte till. Skulle inte ens sagt till Barbro. Förutsätter att kassörskan inte är personligt ansvarig för ev felknappningar.

    3. Splittar bara om alla typ ätit för liknande summor, så det handlar om småpengar. Skiljer det så räknar vi. Inte ok splitta om några ätit förrätt och några inte. Har en vän jag oftast äter lunch med, vi betalar varannan gång, men har också båda företag så vi kan ju represenstera lite... inte så noga om lunchen kostar 89 eller 110.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär som jag då. Fast Barbro skulle jag nog säga till. Å andra sidan skulle jag aldrig handla i Barbros butik om hon inte jobbar på en större lågpriskedja och då är det inte hennes pengar.

      Radera
  2. 1. Såklart man betalar en skuld!

    2. Säger inte till. Vi har felaktigheter till butikens favör nästan varje gång, är det över 10 spänn ställer jag mig i kön för att få upprättelse. Har nog parat minst 150 spänn i år. Man är ju inte en Snålgris för intet...

    3. Låter märkligt att man splittar en nota rakt av oberoende av vad folk har beställt. Har alltid betalat var för sig, eller att nån bjuder hela kalaset (väldigt vanligt när vi är i Asien, där har jag aldrig varit med om att man betalar var för sig eller splittar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också tjänat mycket på att kolla kvittona. Häromveckan var det tre fel på max tio varor, alla i butikens favör. Det dumma är att det ibland är svårt att överblicka felens storlek, när de t ex har tagit ut ett för dyrt kilopris, så då kan det bli så att jag går tillbaka och klagar för tre spänn och framstår antagligen som en idiot för hela kön.

      För att det ska gå bra att splitta notan är det så många faktorer som ska funka. Ungefär samma beställningar, ingen får känna att de betalt för lite ELLER för mycket, och någon kanske felaktigt tror sig ha betalt en mycket större andel än han/hon gjort och blir sur för att den förväntade tacksamheten uteblir... Ett perfekt sätt att bli ovänner av ingen anledning alls.

      Radera
  3. 1. Jag vill betala. Om kompisen skulle säga "Nej, jag vill inte ha pengarna. Det jämnar ut sig i längden" så struntar jag i det.
    2. Säger inte till. Inte ens om det var Barbro som satt i kassan. Skulle bara säga till om det är så att jag förlorar på det.
    3. Om man har ätit hyfsat lika bryr jag mig inte, men om någon har druckit tre glas vin och jag bara har druckit en läsk vill jag definitivt att vi ska betala våra separata delar. Däremot kan jag ta hela notan på mitt kreditkort (med cashback) och sedan be den andra swisha. Inte mig emot! #sparadkrona

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det bara jag som känner lite empati med Barbro ;-)?!

      Det där att låta andra ta notan för bonuspoäng eller avdrag har jag blivit mer givmild med. Vill de krångla får de göra det. Men swisha gör jag inte, de får leva med kontanter :-).

      Radera
    2. Det verkar som så! ;)

      Jag säger ju inte att det är därför jag tar notan, jag försöker lägga fram det som att det blir enklare för personalen om vi inte splittar där utan gör upp efteråt. Aldrig någon som säger emot! Kontanter? Kon-tanter? Udda formade tanter?

      Radera
    3. Jag vet att jag kommer vara den sista personen i Sverige som inte skickar över pengar med Swish. Å andra sidan, ge mig ett kontonummer och jag för över pengarna samma dag. Och den som inte kan sitt bankkontonummer utantill - ska de verkligen få ha hand om sin egen ekonomi ;-)?

      Radera
    4. Åh, jag gillar när folk ber om mitt kontonummer för att de vill skicka över pengar. Du får det så gärna! ;)
      Jösses, kan man inte sitt kontonummer utantill borde man omyndigförklaras på studs!

      Radera
  4. 1. Betalar tillbaka om det så bara är en krona.
    2. Ser det som en liten rabatt, och säger inte ett ord.
    3. Äta ute på restaurang??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja, det svaret på trean borde jag veta skulle komma i det här kommentarsfältet :-).

      Radera
  5. 1. Betalar tillbaka
    2. Säger till, rätt ska vara rätt (ömsesidigt)
    3. Betalar min andel. Är det liten skillnad så är det ok med split.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju rättvisast, men på tvåan tänker jag att de ändå lurar mig ibland. Dels när jag inte ids gå tillbaka för att det är för lite pengar, dels när jag inte ser förrän jag kommer hem att de kallat mina rödbetor för majrova och tagit dubbla kilopriset, så när de räknar fel åt mitt håll ser jag det som återbäring.

      Radera
  6. 1. Betalar tillbaka även om jag troligen förlorar på det i det långa loppat, finns många som inte kommer ihåg eller "glömmer" trots upprepade påminnelser.
    2. Säger inte till. Gör alltid överslag i kasssakön så jag vet på typ en femma när vad det ska gå på. Undviker då oftast stora felslagningar. Oftast är det ju att butikerna "missar" olika typer av rabattter eller inte hunnit mata in dessa i sina system. Sällan tvärtom. Finns dessutom scannars i de flesta butiker så det går att kolla vad en vara kostar då prislappar numera knappt existerar.
    3. Betalar oftast min andel. Med nära o kära kan det ibland bli att vi delar rakt av. Tror detta är något amerikanskt eller att de som vill dela vill vara lite hippa och sett det i någon film eller tv-serie. Om den som tagit dyraste menyn med extra allt skulle föreslå det skulle åtminstone jag vara tveksam. Ofta löser det sig då det alltid brukar finnas någon lågavlönad kvinna i sällskapet som bara tagit sallad med vatten och inte vill sponsra storätande mäns måltider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Samma här, plus att andra kan resonera som så att en tia hit eller dit (mest dit) inte spelar någon roll och jag vill inte tjata om småpengar för att inte verka snål (som om det skulle lyckas).
      2. Ja, visst är det underligt att förra veckans rabatter aldrig ligger kvar i systemet, men åt andra hållet är de inte lika noga.
      3. Ja, om den som ätit dyrast föreslår split blir det lite som att säga "Jag föreslår att ni subventionerar min mat, men att vi inte låtsas om det så att jag slipper tacka".

      Radera
  7. Jag säger också till på tvåan. Förstår inte hur vissa tänker där. Sist var på alko (vår motsvarighet till systembolaget) en trött stressad äldre kassörska som såg ut att inte må bra tog betalt för en burk istället för det six pack jag köpt (köpte även en flaska vin men borde ändå varit uppenbart). Kunde inte annat än säga till, hade känt mig som en tjuv om jag inte gjort det. Bor dock på en liten ort, känner inte kassörskan, men ser henne då och då. Hon sken upp som en sol när jag sade till och tackade för min ärlighet. Det varierar väl från situation till situation, men jag tycker det är utanför anständighetens gränser att inte säga till i vissa fall. Ohederligt och taskigt i min värld - ingen avsikt att förolämpa någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen orsak att be om ursäkt. Jag har ändå kallats mycket värre saker än ohederlig och taskig :-).

      För mig handlar det mycket om vems pengarna är. Alko ägs väl av staten och de har lurat mig fler gånger än jag lurat dem (den svenska alltså, jag har inget otalt med den finska). Är det kassörskan som får betala ur egen ficka skulle jag absolut säga till.

      Radera
  8. 1. Rätt ska vara rätt, betalar tillbaka. Ett lån är ett lån.
    2. Göra rätt för sig är bra, men en läskeblask. Garanterar att den lokala affären här, har snott åt sig mer av mig än jag dem. Händer ofta att det blir fel på ett par spänn till deras favör - och när jag väl har kommit hem orkar jag inte gå tillbaka. Känns småaktigt att tjafsa om några ynka kronor, även om jag innerst inne, tycker att rätt ska vara rätt.
    3.Tycker inte att det är ok att splitta notan, om det inte bara rör sig om några kronor hit eller dit.Misstänker att det är ofta de som vill åka snålskjuts på andra som gärna splittar, kanske passar på att vräka i sig lite extra och låta andra betala. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. 2. Jag tycker samma. Jag vet inte ens om man skulle kunna gå tillbaka i efterhand och visa upp sin matkasse som bevis för vad man handlat. Jag kan ju ha manipulerat hur mycket som helst med den.
      3. Själv är jag ofta den som ätit billigast eftersom jag tagit det vegetariska alternativet på menyn och oftast skippat eventuella för- och efterrätter, men jag hoppas och tror att det inte är därför jag motsätter mig split. Jag vill ha rättvisa även när jag förlorar på den (om inte motparten är en multinationell butikskedja).

      Radera
  9. 1. Om jag mot förmodan minns att jag lånat en tjuga av någon, skulle jag erbjuda att betala tillbaka och förvänta mig ett svar i stil med att det jämnar ut sig och då propsar jag inte genom att okynnesswisha. Utan jag förutsätter att det faktiskt jämnar ut sig genom att jag bjussar på nästa öl/kaffe/whatever. En tjuga är för lite, gränsen går vid typ en hundring.

    2. Om jag mot förmodan upptäcker att jag betalat för lite skulle jag aldrig i helvete säga till. Särskilt inte i den lokala Barbro-butiken där man bara handlar i nödfall (att vara sjukt sugen på läskeblask tex räknas självklart som nödfall) för att de tar ut såna överpriser att man varje gång man satt sin fot där lovar och svär att aldrig handla där igen. Det är fan knappt så mina ungar får vara kompisar med Barbros ungar för att hon och hennes butik bedriver ocker mitt på ljusan dag. Och ärligt talat, vem utom en snålbloggare kollar kvittot efter att ha handlat fem läskeblask?

    3. Äter jag med vänner så säger det sig självt att varken jag eller de inte medvetet skulle föreslå en orättvis split. Sunt förnuft säger att man tar hänsyn till vad och hur mycket folk ätit och druckit. Sen avrundar man till närmsta hundring per person och även lite uppåt för att få plats med dricks. Dylika splittar är för övrigt ett utmärkt tillfälle att reglera eventuella småskulder i stil med ettan.

    I tillägg så är det ett jämrans otyg med folk som vägrar skaffa utgående swish och propsar på att lämna över kontanter. Bara såru vet. Otyg! Har man kontanter så lyckas alltid fru och/eller barn manipulera till sig dessa, och sen kan man ge sig fan på att de går och handlar läskeblask till överpriser hos ocker-Barbro.

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. "Okynnesswisha ;-), hur lång tid tar det egentligen?
      2. Eftersom jag är snålbloggare har jag lite svårt att svara på din avslutande fråga, men jag räknade på mina varor redan innan bloggar existerade och rekommenderar alla att dubbelkolla kvitton. Där finns pengar att tjäna.
      3. "Sunt förnuft", men det kräver ju också ett matematiskt sinnelag så att man vet om man går plus eller minus på en split.

      Beträffande tillägget vägrar jag inte utgående Swish för att få jävlas med omvärlden (det är en bonus). Jag vägrar smartphone och därigenom har jag inte möjligheten att swisha.

      Radera
  10. Håller med om att tvåan inte är glasklar, men vad säger ni som tycker det är ok att inte säga till om det skulle avse en större summa pengar? (En försäljare av dyrare produkter begår ett grovt misstag - har hänt en vän till mig.) Ska man bara tänka att andra har nog lurat mig också? Man kan fort hamna i grumliga vatten där anser jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har nog aldrig hänt mig, så helt säker är jag inte. Jag tycker att det handlar en del om motparten. Är det Elgiganten skulle jag glatt lura dem, det är ju ett skojarföretag. Är det Siba-Fabian vill jag straffa honom för all dålig reklam. Är det däremot Bosses Radio & TV som drivs av Bosse och hans fru skulle jag nog säga till.

      Radera
    2. Skulle du behålla en större summa pengar som Elgiganten felaktigt betalar in på ditt bankonto?

      Radera
    3. Tveklöst. Dock är det ett hypotetiskt exempel som inte inträffar eftersom jag aldrig skulle handla hos Elgiganten. De har strulat med mig en gång för mycket för att få nya chanser. Alltid samma sak: "Nej, den utannonserade maskinen är slut, vi öppnade ju för hela tre minuter sedan, men då har vi en annan som du kan få till reducerat pris men eftersom den är lite större så..."

      Radera
    4. Roligt att du nämner just elgiganten, hände mig förra året när jag gjort ett större inköp av lite olika saker så lämnade jag tillbaks en av grejerna (en dator med skärm), summan jag då skulle få var 100-200 kr mer än vad jag själv trodde just den grejen kostat. jag sa till om det att jag trodde det var fel, vilket hon avfärdade med att "såhär blir det" vilket jag accepterade, tänker ju inte bråka mer om det om hon vill ge mig mer :) (om det nu var mer, kanske jag som räknade fel)

      övriga svar är att jag alltid betalar om jag lånat pengar, händer att jag glömmer bort att folk är skyldiga mig pengar men inte det motsatta.

      Föreslår aldrig att splitta, fast varit ute och rest en del å då oftast betalat med cash, där blir det att man höftar lite å betalar ungefär vad man ätit/druckit när notan kommer för att göra saker smidigare, ibland betalar polaren allt och jag tar nästa, men håller koll på ett ungefär i huvudet så det inte blir att någon betalar mkt mer.

      Radera
    5. Eftersom Elgigantens priser verkar ändras en gång i kvarten och aldrig är lika på nätet och i butik förstår jag om de har svårt att hålla koll på vad grejerna kostar ;-).

      Ja, handlar det inte om dagens lunch hamnar väl notan oftast på nöjeskontot som förhoppningsvis har lite mer flexibilitet. Att jag inte vill splitta beror både på att jag inte vill bli lurad och att jag inte vill att någon annan ska känna sig utnyttjad. Delar man efter kvittot blir det rätt åt alla håll.

      Radera
  11. 1 betalar tillbaka.
    2 Ser det som bonus.
    3 Splittar oftast. Dock aldrig när man själv är nykter och övriga krökar.

    Andersson81

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, är man själv nykter och de andra krökar kan man ju göra de riktiga klippen genom att räkna ut notan punkt för punkt ;-).

      Radera
  12. 1. Med goda vänner skulle jag inte betala tillbaka det jag själv inte skulle kräva tillbaka (kanske under 50kr) :) Det är ganska underförstått bland oss goda vänner, och det går nog ganska jämt ut, möjligtvis att jag går lite minus men det är inte nå stora summor. Med mer avlägset bekanta betalar jag tillbaka.

    Dom övriga två måste jag vara tråkig och säga att jag resonerar precis som dig.

    /Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte tråkigt att hålla med ;-). Men på första punkten sticker du ut. Jag är faktiskt förvånad att inte fler går på din linje där, även om jag själv inte gör det. Det är väl egentligen bara P ovan som tycker att småslantar mellan vänner är slöseri med tid. Och ja, går det jämnt ut kvittar det ju, men jag tycker att det är ganska skönt att slippa fundera på om det går jämnt ut, eller fundera på om någon annan funderar på om det går jämnt ut. Eller fundera på om... Sånt här kan ju paja nattsömn :-).

      Radera
    2. Bara för att förtydliga. Jag tycker alltså att det är tvärtom. Det är genom att inte hålla på och räkna ner på varenda krona som man slipper fundera. Och sover gott om nätterna. :)

      Visst, det är enkelt att ha som princip att alltid betala. Gäller det även om man lånar en (sketen) krona? Och är det bara pengar som ska betalas tillbaka, eller är det även andra saker, tex tjänster? Det här kan ju dras hur långt som helst isåfall. Om jag skjutsar hem någon som inte har bil, ska det också clearas ekonomiskt eftersom jag inte får motsvarande tjänst tillbaka?

      Om jag äter lunch med någon, ska vi välja en restaurang som gör att vi får lika långt att gå? (enligt devisen tid är pengar) Tänk om jag måste åka bil till lunchen medan mitt lunchsällskap har gångavstånd, är det rättvisare om jag betalar mindre för lunchen, eller ska vi betala samma belopp?

      Min filosofi är att det är helt jävla omöjligt att få det helt rättvist. Jag försöker bete mig så att jag slipper skämmas, och så länge jag tror att mina medmänniskor gör detsamma så är jag nöjd. Och då ingår det att tjugolappar till eller från inte har speciellt stor betydelse.

      That said. Kan jag låna en tjuga? Lovar att inte betala tillbaka. Det kommer att förbättra er nattsömn, pråmiss! :)

      Cheers,

      /P

      ps. Jag inser ironin i att posta detta om god nattsömn kl 2 på natten.. men när jag väl går och lägger mig, då sover jag gott! Gonatt!


      Radera
    3. Nej, en krona skjuter jag till utan att kräva ersättning. Det har jag t o m gjort för okända människor före mig i matkön, men jag drar absolut gränsen innan hundringen. En tjuga innebär frukost, lunch och middag för mig.

      Om du får längre att gå till restaurangen får du motion och därmed ett bättre liv, så då kan man argumentera för att du borde betala extra. Den sortens rättvisa håller jag med dig om är omöjlig, men pengar är faktiskt väldigt mätbara.

      Så tycker jag, men det finns nog inga rätt och fel här. Det var därför jag ställde frågorna, för att kolla om andra tänker på ett ungefär som jag.

      Radera
  13. Bättre kan du...

    Finn fem fel

    nästa gång

    SvaraRadera
  14. 1. jag betalar
    2. jag säger inte till
    3. jag splittar inte (Jag hatar folk som inte gör rätt för sig och vill inte vara en sån person själv.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis! Du har vunnit... respekt :-).

      Radera
  15. 1. Jag betalar. Finns nog inte ens något att säga om det som inte sagts.
    2. Jag säger inte till, men jag noterar inte heller om priset är högre så det blir väl jämt i slutändan. Däremot har jag svängt förbi min bilmekaniker vid ett tillfälle då han glömt att fakturera för något jag varit inne och köpt. Det var inte mycket pengar men det är ju en liten firma som jag återkommer till, lite som att inte betala tillbaka till en kompis.
    3. Har aldrig ens ställts inför dilemmat, betalar så klart för mina inköp och ingen annans. Tycker det är en del prat om det här med att folk i sällskap köper in vinpavor på krogen och sen förväntar sig att alla ska vara med och betala men såna har jag inte omkring mig. Men så går jag ju knappt på krogen heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du inte noterar när du blir lurad av butiken tror jag inte att det går jämnt ut i slutändan. Jag blir felaktigt debiterad fem gånger oftare än jag går med vinst på det.

      Jag får inte heller splitförslag på krogen. Det kanske underlättar att ha en snålblogg :-). Min mamma var på en gruppresa där en person varje måltid gjorde precis det du beskriver, beställde årgångsvin och förväntade sig att alla skulle betala lika, men tillräckligt många gjorde det snabbt tydligt att de inte hade någon lust att betala för andras lyx.

      Radera
    2. Handlar till största del med handscannern på willys så då är det full koll på att det kommer upp rätt pris. Så antal tillfällen jag riskerar att betala för mycket är begränsade :-)

      Radera
    3. Det tror jag absolut inte! De allra flesta gånger jag blivit debiterad för mycket på Willys är det inte för att kassörskan gjort fel utan för att de har ett pris på hyllkanten och i reklamblad och ett annat, högre pris i datasystemet, eller att de missat att de erbjudit Plus-kunder ett lägre pris på varan.

      Radera