söndag 5 november 2017

Sämre avtal för rökare

Jag är väldigt mycket ickerökare och skulle glatt argumentera ämnet med en rökare i timtal om jag trodde att det fanns chans att det skulle få personen att sluta. Men jag är också motståndare till att försöka straffa och hota rökare att fimpa. Jag tror många gånger att det ger motsatt effekt. När myndigheter och stora företag försökt hindra sina anställda från att röka eller snusa till och med på fritiden tycker jag förmyndarsamhället gått för långt.


Men det här då? Ett företag i Japan belönar ickerökare med extra semester, är det okej? Ja, jag tycker att företaget ska ha rätt att göra så, men jag skulle vara tveksam till att jobba där trots att jag inte röker.

Jag ska villigt erkänna att jag inte kan särskilt mycket om japansk arbetskultur, så låt oss dra exemplet till svenska förhållanden. Här har vi allt färre löpande-band-jobb. Jobbar man som busschaufför är det svårt att improvisera genom att ta en annan väg eller ett spontant toabesök, men för de flesta gäller frihet under ansvar.

Därför kan man springa ut och röka på eget initiativ under arbetstid, men på samma sätt kan man ringa ett privat samtal, gå och hämta kaffe, snacka skit med kollegorna, slösurfa och vara allmänt oproduktiv. Dessutom kan jag av egen erfarenhet säga att de fem minuterna de tog att dra ner gift i lungorna gick utmärkt att kombinera med jobbsamtal och arbetsrelaterad planering.


Ser jag tillbaka på min egen tid i kontorslandskapen var det inte rökarna som jobbade sämst utan medarbetare oförmögna att prata och jobba samtidigt, och de som saknade pliktkänsla eller förmågan att inse när det var dags att borra ner huvudet och ta i.

Statistik går att tolka och använda lite hur man vill. För tjugo år sedan kom en undersökning som visade att rökare arbetar hårdare än ickerökare. En rökande arbetskamrat berättade med glimten i ögat att han minsann skulle räkna ut hur mycket företaget var skyldig honom för alla de år han jobbat där och samtidigt varit rökare. Jag tror inte att han någon gång lämnade in den där uträkningen, men i så fall är jag säker på att han gjorde den på fritiden.

10 kommentarer:

  1. Jag avskyr rökning och förstår inte att man frivilligt väljer att både förstöra kroppen och lukta illa. Men när det gäller arbetsproduktiviteten är det nog i mångt och mycket en myt. Tvärtom tror jag dessa regelbundna små pauser kan ge ökad effektivitet och ny energi. Man vet ju redan att pauser är nyttiga för arbetsresultatet och rökare som tvingas gå ut hinner förhoppningsvis kvickna till av både den friska luften och nikotintillförseln. Dvs. kortsiktiga vinster i väntan på rökningsrelaterade lungsjukdomar...

    Jag kan inte heller påstå att just rökare varit typiska smitare på mina arbetsplatser. Andelen lata tids-smitare har funnits lika mycket bland både rökare och ickerökare.

    SvaraRadera
  2. Ps. Fattar inte varför det blir irriterande fula mellanrum mellan vissa ord trots att jag inte varit i närheten av mellanrumstangenten..? Blir samma sak på min blogg och det är sjukt enerverande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Texten i kommentarsfältet är marginaljusterad, dvs varje rad är lika bred, jämn kant till vänster och höger, då skapas mellanrum automatiskt trots endast ett mellanrum valt. Jag vet inte om det går att ändra då jag inte driver någon egen blogg. /Jimmy

      Radera
    2. Det är tufft att röka (när man är 16 år och dum i huvudet). Ja, fick man betalt efter energi skulle många bli förvånade när lönekuvertet kommer :-).

      Jimmy har rätt, och jag tror inte att det går att göra något åt hos Blogspot.

      Radera
  3. Kommer ihåg när alla gick och satte sig rökrummet, även ickerökare. Rökare ansågs vara de roliga och mest sociala. Ickerökarna var de trista tråkiga typerna som inte kunde ta sig en cigg över en kopp kaffe och umgås. Att vigga en cigg var heller inget ovanligt eller att bjussa någon på en. På det sättet kom man i samspråk med både kända och okända. Det är nästan så att man tror att man drömmer när man tänker på hur det var för en sisådär 30-40 år sedan, då var man helt ute som ickerökare. Inte för att det är ok med rökning, men idag råder det en hälsofascism som emellanåt kan vara riktigt glädjedödande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förutom de genomäckliga rökrummen var det inte galet länge sedan det röktes inomhus på vanliga kontor. Jag hann uppleva det på 90-talet även om det redan då var regelvidrigt rent officiellt.

      Radera
  4. Ursäkta off topic, men här är en potentiell snyftare?

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ann-christin-far-12-000-i-pension-det-ar-ruttet

    Mvh
    Newman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Ett blogginlägg om Ann-Christine kommer garanterat inom de närmaste dagarna.

      Radera
  5. Jag har räknat ut att om jag fick semester när kollegorna dagligen tar en halvtimmes rökpauser på betald arbetstid skulle jag kunna vara ledig i ett år. Detta efter 20 år på samma arbetsplats. Ett av företagen på OMXS30.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan stämma, men bara under förutsättning att de inte snackar jobb eller löser några som helst jobbproblem på rökpauserna och att du inte tar någon bensträckare under tiden. Själv minns jag otaliga rökfria ledningsgruppsmöten där betydligt mindre av värde avhandlades än vad som var fallet i intensiva femminutare i rökrummet.

      Radera