Beskuret äppelträd

Det blev ju ingen beskärning av äppelträdet i höstas eftersom min trädgårdsmästarkompis passade på att bli gravid för att slippa göra jobbet. Nu är ungen ute och i veckan fick jag henne (mamman alltså) att förklara hur jag skulle gå tillväga och till och med peka på grenar som inte borde få leva längre. Detta var vad jag hade att jobba med.

Hon noterade att tidigare sågningar (före min tid) inte varit helt lyckade. T ex har man lämnat stumpar och det kan tydligen leda till röta i trädet. Därför ska all amputering ske så nära barken som möjligt. Typ så här.

Vidare hitade hon några grenar i konstiga vinklar, och andra med tydliga skador. Det ledde till ett par riktigt grova sågningar, som denna.

Före & efter.

Någonstans har jag hört att ett fruktträd ska vara så pass luftigt att man ska kunna kasta en hatt genom dess krona. Nu är jag ingen hattmänniska, men håll med om den högra bilden nedan är luftigare än den vänstra.

Jag ska erkänna att jag ändå fick lite backjobb, men nu har jag fått godkänt av trädgårdsmästaren och då ser trädet ut så här.

Att jämföra med den översta bilden. Notera att jag dessutom grävt bort gräset runt trädet för att det ska kunna andas torka ut. Förra gången jag gjorde det minskade mängden mossa i trädet kraftigt, så nu hoppas jag på ny skörd framåt hösten. Än så länge har jag väldigt mycket av förra årets äppelskörd kvar.

Dessa grenar och kvistar fick lämna trädet. Hade jag bott i EU, där man inte är betrodd att elda sitt trädgårdsavfall, hade jag nu kört detta till närmaste återvinningsstation.

Skattesänkning statlig kostnad?

Att göra de första trehundratusen kronorna i ISK skattefria sågas av två myndigheter. Det är Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket som menar att en sänkt kapitalskatt skulle gynna de rika.

Tröttsamt och felaktigt argument. Det här skulle såklart gynna dem som har exakt 300000 kr i sin ISK mest. De som har många miljoner påverkas inte alls lika mycket. KI lägger dessutom till att ”de som redan sparar mycket får en ganska stor skattesänkning”. Ja, om man räknar med att alternativet är 30 procent skatt på alla reavinster, men vi som inte jobbar på Konjunkturinstitutet ser inte skattesänkningar som ”en kostnad för staten” utan snarare en minskning av statens stöld från oss. Ekonomistyrningsverket vill inte vara bättre:

”Enligt ESV:s beräkningar riskerar en stor del av skattesänkningen tillfalla en relativt liten del av befolkningen som redan har ett stort sparande i ISK. Mer än halva skattesänkningen träffar de som redan har sparat mer än 300 000 kronor i ISK.”

Det är såklart riktigt att en lagstiftning som vill främja ett visst beteende från dag 1 mest gynnar dem som redan är där. Precis som att ett höjt barnbidrag inte gynnar barnlösa som tänkt skaffa barn, de tjänar inte en krona på det nu. Sedan kan man kanske ana agendan hos en myndighet som heter Ekonomistyrningsverket.

För egentligen är det kanske inte mer komplicerat än så. Vi som tror på individens frihet utgår ifrån att privat egendom ska vara just privat. Sedan kan vi ändå tycka att en omfördelning i form av skatt kan vara vettig, men normen är att mina pengar är mina pengar. KI och ESV utgår ifrån att alla resurser i grunden är gemensamma. Sedan kan de gå med på ett privat ägande, på en bra dag och under förutsättning att alla redan är mätta och lyckliga. ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är en vacker vision, men helt orealistisk.

Är bostadsrätten död?

När jag flyttade in i bostadsrätt läste jag igenom årsredovisningen och ögnade igenom de nya boksluten som skickades till mig, men hade de slutat komma hade jag i ärlighetens namn knappast reagerat på det. Under mina bostadsrättsår gick jag inte på ett enda årsmöte och hade ingen tanke på att försöka komma in i styrelsen.

Jag var nog en rätt vanlig medlem på det viset. Eftersom föreningen var stor och väletablerad behövde jag inte engagera mig och räknade kallt med att andra såg till att beslut togs för medlemmarnas bästa, men det verkar långtifrån säkert. I Södertälje (och säkert på fler platser) tycks yrkeskriminella ha satt i system att ta över bostadsrättsföreningar och tömma dem på pengar. Plötsligt inser bostadsrättsinnehavarna att deras bostad är på väg att säljas och kvar sitter de med lånen för en bostad de inte längre har.

Eftersom myndigheterna verkar stå maktlösa ställer jag mig frågan om bostadsrätt fortfarande är en rimlig boendeform. Ligger den i en storstad snackar vi om ett värde på mellan en och många miljoner som plötsligt en dag är puts väck.

Är ägarlägenheter bättre? Jag vet inte. Samma kriminella nätverk hade då kunnat ”röka ut” dig genom att köpa upp lägenhet efter lägenhet och leva rövare dygnet runt och under dina visningar. Till slut slumpar du iväg din bostad och när nätverket äger hela huset kan de sälja hälften och börja om från början. Kriminalitet kommer finnas så länge chansen till avkastning överstiger risken att åka dit.

Vårstädning av bilen

Jag tror att många gör som jag, städar ur bilen ordentligt först när vi ska sälja och då upptäcker vi att den blir mycket trevligare av det. Bättre att göra det tidigare, av tre skäl. Det uppenbara är att man på det sättet själv hinner få njuta av av omsorgen. Det kan leda fram till att man behåller bilen längre, och att byta bil är sällan en god affär. Avslutningsvis höjer städningen värdet på bilen. En smutsfläck som hade varit busenkel att få bort när den var ny kan vara helt omöjlig två år senare, och genom att öppna motorhuven och kolla att allt ser bra ut kan man förebygga fel, vare sig man skruvar själv eller lämnar bort allt.

Jag är som sagt själv dålig på detta, men nu gjorde jag det på en bil jag ska sälja och passade på att putsa på min gamla bruksbil samtidigt. Detta gör jag:

1. Biltvätt. Spola med vattenslang, gärna högtryck, på och inte minst under bilen, där det samlats frätande saltrester efter vintern. Antingen hemma eller på mackens gör-det-själv-hall. Putsa med bilschamposvamp som du köper för en billig penning, eller en ren svamp och bilschampo. Bilvax är överkurs.

2. En ordentlig dammsugning efter att golvmattorna plockats ut och sköljts av. Det blir oundvikligen en del grus i en bil, så använd grovdammsugaren om du har en sådan, alternativt en slit-och-släng-dammsugare du kastat ut från hemmet för att den var ful eller lät för mycket. Eller din vanliga, men inte om den kostade femsiffrigt.

3. Dammtorkning av alla torkningsbara ytor inne i bilen. Instrumentpanelen givetvis, handtag, plastdetaljer osv. Det blir mer än man tror. Varmt vatten, såpa eller allrengöring. Gärna något som luktar lite gott.

4. Tvätta fönstren. Hemma görs det på alla sidor, men jag har en känsla av att de flesta aldrig tvättar insidan av sina bilrutor. Gör det så ser du bättre ut (ja, inte du alltså... äh, ni fattar). Precis som hemma använder jag inte fönsterputsmedel utan vanligt varmt vatten med ett par droppar diskmedel i. Gnugga med trasa eller sämskskinn och torka rent med tidningspapper.

Ren och fin igen.

5. Motorrummet. Min bil är 50 år gammal. Din är antagligen nyare och det är kanske inte meningen att du ska göra något själv mellan servicearna, men på de flesta bilar kan du kolla oljan (rätt nivå och färg) och att det finns spolarvätska. På macken kollar du glykolnivån i kylarvätskan så att den klarar den kyla det kan bli nästa vinter (kolla lufttrycket när du ändå är där). Är fläktremmen spänd? Något annat som ser konstigt ut? Jag är själv inte bilmekaniker, men man kommer en bit med sunt förnuft.

Det var det hela och tar på sin höjd ett par timmar. Med tanke på vad de flesta bilar kostar, tiden vi tillbringar i dem och att det också ökar säkerheten skulle jag säga att det är väl spenderad tid.

Alkoholfritt

Jag dricker allt mer sällan alkohol. Det är inget religiöst utan handlar om att jag tycker att det är praktiskt att kunna köra bil och så ogillar jag huvudvärk och illamående. Det här är inget problem. Det finns alltid ett alkoholfritt alternativ, kranvatten om inte annat.

Men människor har en tendens att krångla till saker. Nu berättar Systembolaget att de åttadubblat sin försäljning av alkoholfria drycker. Jag har provat både alkoholfritt öl och vin. Öl är jag inte förtjust i oavsett alkoholhalt så det kan jag inte recensera, men det alkoholfria vinet har inte varit bättre än matbutikernas druvjuice.

Fast till ett helt annat pris! Alkoholfri öl finns på Systemet från 35 kr litern, alkoholfritt vin från 80 kr. Juice kan du hitta från en tia litern i mataffären, så även där blir det en åttadubbling. Den mest fascinerande drycken i statens butik måste ändå vara alkoholfri snaps. Den kostar 200 kr litern och själva idén med snaps är väl att få ner stora mängder alkohol på kort tid. Den alkoholfria varianten innehåller chili för att bränna i halsen. Jag hade hellre slagit mig själv i huvudet med en träklubba.

Men även alkoholfritt vin känns som en dålig idé. Är vi verkligen beredda att betala dyra pengar för att de alkoholfria alternativen ska se ut som äkta vara? Jag är inte det, och något annat skäl att köpa det ser jag inte.

Ny odlingsrapport

I mars bestämde jag på ett ungefär vad jag ska odla i år, och förkultiverade (satte ner frön i jord inomhus) chili. Nu har det hunnit bli april och då är det dags för mer förodling inomhus.

Dill, purjolök, broccoli och grönkål skulle i jorden. Jag tror att jag har fler såkrukor ute i ladan, men också ett lager äggkartonger. Eftersom egna höns inte kommit längre upp på att-göra-listan tänkte jag att det var klokt att banta ner äggkartonglagret. Alltså fyllde jag dem med jord och satte ner de fyra nya grödorna. Eller egentligen fem eftersom jag har två olika sorters dill.

Eftersom jag försöker utvärdera all odling för att lära mig för framtiden är det klokt att hålla koll på vad som är vad. Alltså skriver jag grödan på respektive kartong. Antalet frön per gröda är inte helt slumpvis. Jag har ett hum om hur mycket plats varje grönsak får ta i odlingslådorna (de skymtas genom fönstret på bilden ovan) och på varje påse står det hur tätt man ska sätta dem. Utifrån det kan man räkna ut hur många plantor man vill ha, och så utgår jag ifrån att åtminstone en tredjedel inte tar sig alls eller växer för dåligt.

Detta är vad som hänt med chilin på en dryg månad. Som ni ser är det knappt hälften av fröna som vuxit upp ur jorden, men då kommer fröna från köpta frukter. Jag räknar mer bättre utdelning när jag köpt frö i butik. Fast nu låter jag som någon som har en aning om vad han gör. Det har jag inte.

Runt matbröd

Ännu ett matbröd med få ingredienser som de flesta har hemma, nämligen:

vatten, 5 dl
jäst, 25 g
matolja, 1 msk
salt, 1 tsk
vetemjöl, 6 dl
rågsikt, 3 dl
havregryn, 3 dl

Uppmärksamma läsare kan se att jag nästan alltid slänger med havregryn i mina matbröd. Jag tycker att det är ett gott och enkelt sätt att göra bröd lite grövre, och betydligt billigare än rågmjöl, kli eller annat. Men du kan blanda vilka mjölsorter du vill, bara summan blir 12 dl.

Vi börjar med att värma vatten till runt 37 grader. Smula ner jästen och tillsätt olja. Blanda ordentligt och tillsätt sedan salt och mjöl/gryn. Knåda med maskin eller händer.

Jäs under bakduk i en timme.

Häll ut på mjölat bakbord, knåda och forma. Jag använde en rund smord form, men nästa gång tar jag nog en fyrkantig brödform. Då stämmer inte rubriken längre, men det kan jag leva med.

Jäs i formen i 30 minuter. Sätt ugnen på 175 grader så att den också blir klar på en halvtimme.

Ställ formen ganska långt ner i ugnen och låt den stå där tills du är nöjd med färgen och brödet har en hård yta. För mig tog det 40 minuter.

Enkelt matbröd som går lätt att göra. Fast det gäller i och för sig nästan alla matbröd.

Räntesänkningar sänker äktenskap

En fastighetsmäklare menar att fler kommer att separera om räntan går ner. Teorin är alltså att människor har låtit bli att flytta ifrån varandra när räntan varit hög, eftersom de gjort bedömningen att de inte har råd.

Det stämmer säkert. En del biter ihop och ligger med gubben en gång i månaden för husfridens skull. Andra separerar, men bor kvar i ett ”tvångsboförhållande” eftersom makarna inte har råd att flytta isär. Alldeles oavsett hur det kommer sig är det väl för tragiskt att människor ska tvingas att bo ihop av ett så futtigt skäl som pengar. Det är nog sällan lyckat att hålla ihop för barnens skull heller, men det kan jag åtminstone sympatisera med.

Som vanligt är pengar vägen till oberoende. Alla vet hur dåliga odds äktenskap och samboförhållanden har. Ändå skaffar man sig inte de ekonomiska möjligheterna att flytta innan man känner sig tvungen utan lever som att ”det kan aldrig hända mig”. Det kan det! Troligen gör det också det, så skaffa dig ett eget sparande, en buffert, en reservplan.

Skaffa aldrig mer utgifter än att du kan lägga undan en del av lönen, köp en indexfond och gör vad som krävs för att inte låsa fast dig och kasta nyckeln. Högst troligt skulle en separation innebära lägre levnadsstandard för en tid, men den dag det är värt det – se till att ha möjligheten!

Faktiskt inte bara för din egen skull utan för hela familjens. Ingen vill väl ändå bo ihop med en partner som egentligen inte vill göra det. Åtminstone borde man inte vilja det, så vill din det har han/hon också något att jobba på. Bäst tar man tag i de här bitarna innan man flyttar ihop, men bättre sent än aldrig.

Tjäna pengar som angivare

En ny parkerings-app ger bonus till den som tipsar p-lisorna om en felparkerad bil om det leder till en bot. Hur mycket man kan tjäna framgår inte av reportaget eller app-beskrivningen, men jag antar att det är tillräckligt för att göra det mödan värt.

Det här retar upp folk i sociala medier där de kallar detta för en angiveri-app. Det kan man säga, men jag hade inte haft några moraliska aspekter på att sälja ut en mottrafikant som parkerat fel. Så sent som i förra veckan hade jag gärna tipsat p-bolaget gratis när ett par friska ynglingar hoppade ur sin BMW på handikapplatsen utanför Biltema.

Mitt problem med parkering i städer är istället att det ofta är så krångligt att jag hellre parkerar gratis flera kilometer därifrån och går, inte för pengarnas skull utan för att slippa ladda ner ännu en app och invänta att den ska funka. Om beloppen är skäliga hade jag glatt betalat om jag hade fått dra mitt bankkort, eller ännu hellre stoppa pengar i automaten.

Det kan man inte längre, det är appar överallt, till synes en ny för varje parkering. Så innan jag åker hemifrån kollar jag upp vart jag kan parkera gratis, ofta utanför en mindre central butik. När jag reser till Sverige har jag upptäckt att det hör till ovanligheterna att automatiska avläsare i parkeringshus kan läsa norska nummerskyltar, och kan de inte det står jag gratis hur länge jag vill. Jag skäms inte för det heller. Någon gång ska man väl ha nytta av att teknik inte funkar. 

Allt måste inte fixas

Kanske drar jag för stora växlar av en notis om nässpraysberoende, men jag tänker så här. Vi försöker skapa en värld utan problem och resultatet blir en värld som är allt annat än problemfri.

Heja Sverige, friskt humör – cykelhjälm och testat smör!

Den här gången gäller det sjukdom och det förvånar mig egentligen inte. Ni som jag har väl hört reklamen till leda: ”Har du rinnsnuva – köp X, har du torrhosta – köp Y!” När jag var liten fick jag lära mig att det inte fanns medicin mot förkylning. Man kan ta något som lindrar, kanske något slemlösande, äta kall glass eller dricka varmt te för att det ska kännas bättre, men en förkylning kommer inte att avbrytas vad du än stoppar i dig.

I detta fall verkar det dessutom kontraproduktivt eftersom överanvändning av nässpray kan ge nästäppa, som den beroende såklart behandlar med nässpray. Shoppingberoende, ätstörningar och annat kan ge samma effekt, att beteendet i sig triggar problem och så rullar det på i en ond cirkel.

Skulle det kunna vara så att grundproblemet (eller åtminstone en stor byggkloss) är att den moderna människan gör allt för att undvika obehag. Jag kommer att tänka på David Eberharts bok I trygghetsnarkomanernas land, som går ut på att vi alla riskerar att bli trygghetsnarkomaner på jakt efter ett vadderat och riskfritt liv, men är det vad vi egentligen vill ha och behöver? Det och nässpray.

Krympflation = hållbarhet?!

Krympflation är inget nytt. Det är nu nästan omöjligt att köpa ett halvkilo kaffe som inte blivit 450 gram, enkilosbröden är på 900 gram och 300 gram chips har av någon anledning blivit 275 gram. ”Någon anledning” är såklart att producenten ville chockhöja priset med minst tio procent och eftersom det skulle se illa ut låter de istället priset vara oförändrat medan de minskar innehållet rejält och skriver ”Nyhet!” i chockrosa.

Kunderna går väl på det, annars hade det inte fortsatt, men nu hittade jag ett så dumt försvar av beteendet att jag hoppas att konsumenterna sätter ner foten. Det är det norska familjeföretaget Lerum som säljer saft, sylt och juice. De minskade storleken på sin apelsinsaft från 1,35 liter till 0,75, spädde samtidigt ut den med mer vatten och sänkte priset symboliskt.

Kunderna blev irriterade och istället för att ärligt säga ”Vi gjorde det för pengarna” drar företaget miljökortet. Det säger att det inte alls handlar om att kunna sälja 45 procent av den ursprungliga mängden råvara för samma pengar. Istället handlar det om att spara plast.

Jag kan också dra kort.

Den mindre flaskan innehåller förvisso 22 procent mindre plast, men samtidigt också väldigt mycket mindre saft. Trodde de inte att kunderna skulle märka det? Istället för att tramsa om ”hållbara åtgärder” kunde de ha skyllt på ökade råvarupriser eller liknande. Dessa lär visserligen inte ha dubblats på nolltid, men då hade det kanske funnits ett uns av sanning i botten. Om Lerum på allvar bryr sig om miljön borde de låta bli att skylla på den när det helt uppenbart bara handlar om att de vill ha bättre marginaler.

Mitt förslag: Köp apelsiner och gräv fram den gamla apelsinpressen som ligger längst ner i understa kökslådan. Eller ännu bättre – ät apelsiner och drick vatten. Det är klart bättre för miljön, men framförallt är det bättre för plånboken. Inte Lerums sylt- och saftmagnaters plånböcker, men dem tycker jag att vi tar och skiter i.

Bra skit!

I somras fick jag en skopa skit, närmare bestämt koskit, från grannen. Jag skottade ut det i odlingslådorna och under äppelträdet, men när jag i vintras frågade hur det kom sig att grannens rabarber växer mycket bättre än min var svaret ”kumøkk”.

Såklart, koskit verkar gå att använda till allt, det kan omformas till biogas och användas som bränsle, det har antiseptiska egenskaper och funkar som sårsalva, och tack vare sina isolerande egenskaper går det till och med att bygga hus av kodynga. Koskit är kort sagt ”the shit”!

Riktigt så innovativ tänker inte jag vara. Jag nöjer mig med att använda det till planteringarna och har precis fått hem en ny laddning av riktigt blöt koskit som hällts där det snart ska växa rabarber, förhoppningsvis bättre än någonsin. Enligt Blomsterlandet är kornas avföring ”en idealisk kombination av gödsel och jordförbättring, som ger dina växter all den näring de behöver för att växa sig starka och friska”.

Häst kanske också funkar.

Bäst av allt är priset. Det går visserligen att köpa koskit blandat med torv i trädgårdshandeln, men tar man med sig några tomma hinkar och ett vänligt leende till närmaste bondgård tror jag chansen är god att man får den kostnadsfritt. Själv får jag den som sagt gratis hemkörd. Det är inte min första bostad där jag fått skit från grannarna, men tidigare har den alltid varit verbal och helt oanvändbar.

Svenska spelhyckleriet

Statens spelmonopol motiveras alltid med att staten tar ett ansvar som inte kommersiella aktörer kan eller vill göra. Hur det går till rent praktiskt har man alltid haft svårt att redovisa och inte blev det lättare när Svenska Spel fick en sanktionsavgift på hundra miljoner.

”Spelinspektionen anser att Svenska Spel Sport & Casino AB inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda spelarna mot överdrivet spelande och hjälpt dem att minska sitt spelande när det funnits anledning till det.”

Det är inte utan att jag tycker att de har en poäng när man läser beslutsunderlaget. Ett exempel:

”Den 22 november fick kunden informativ varning om att hen den senaste timmen spelat för drygt 2 018 300 kr (samt vunnit drygt 1 378 700 kr), innebärande förluster på drygt 639 000 kr på drygt en timme.”

När kunder spelat aggressivt, satt in flera hundratusen på ett bräde och förlorat jättesummor under en spelsession på tjugo timmar i streck söker Svenska Spel upp dem för ett ”omsorgsavtal”. Efter tre misslyckade försök att nå dem stängs de av, men dessa försök sprider SvS ut under en veckas tid och under den tiden kan kunden fortsätta att spela och sätta in ny pengar och då kan det ticka iväg miljoner.

”Allt på rött!”

För övrigt verkar dessa omsorgssamtal inte göra någon större skillnad. Svenska Spel informerar kunden om att de upplever dennes spel som osunt och uppmanar kunden att sänka sina uppsatta spelgränser eller ändra sitt spelande, men när kunden inte gör det blir det ändå ingen reaktion från företaget.

Jag har haft konto hos ett femtiotal privata aktörer i spelbranschen och vill inte försvara dem. Många gånger verkar de ha ett cyniskt sätt att se på kunderna. Spelberoende tycks inte alls vara ett problem för dem så länge de tjänar pengar på det. Men jag undrar vad som skiljer dem från statens eget spelbolag, mer än att detta låtsas vara bättre.

Ska man försäkra?

Jag tänker att försäkringspremier alltid är så pass höga att försäkringsbolaget får bra odds. Därför sparar jag hellre pengar själv och tar smällen när skiten träffar fläkten. Bilförsäkring måste man ha enligt lag. Hemförsäkring har man för att kostnaden när man inte har det kan bli ohyggligt dyr. Där stoppar det. Jag har ingen olycksfallsförsäkring eller drulleförsäkring och skulle inte drömma om att försäkra några av mina ägodelar. Jag har heller inte försäkrat mina katter och det valet var jag nära att få testa i skarpt läge i helgen.

På torsdagen hittade jag några kattspyor i huset. Det är inte märkligt i sig, min yngsta katt har orolig mage och kräks någon gång i månaden. Jag höll lite extra koll och tyckte att hon funkade som vanligt. Men det fortsatte på fredagen, då hittade jag två nya högar. Fredag kväll insåg jag att de kom från min andra katt när hon i bästa Magnus Uggla-stil la en pizza innanför dörren och gick ut. Hon hade dessutom inte ätit när jag strax innan bjöd på mat och här pratar vi om en matglad katt.

Lördag morgon kom hon in och åt inget nu heller, men hon drack lite vatten. En kvart senare kom det upp igen och spyan såg ut som diskvatten, det fanns ingen fast föda kvar. Nu slutade hon dricka också och på väg in i ett tillstånd jag skulle kalla apati. Jag bar fram skålar med vatten och olika sorters föda. För det mesta reagerade hon inte alls. Någon gång böjde hon sig fram och tittade olyckligt, som om hon vill äta eller dricka, men inte kunde.

Den lokala veterinären hade ett akutnummer utanför kontorstid, men där fick jag inget svar förrän lördag kväll, och då bara att djur mindre än kor inte skulle få någon hjälp av dem förrän på måndag. Till slut fick jag tag i veterinär via en app. När jag berättat läget tyckte hon att jag skulle åka in akut på söndag morgon om katten fortfarande inte åt eller drack, annars kunde jag avvakta.

Enligt prislistan skulle akutbesök på söndagar kosta ”från 4200 kr”, så det är väl vad man fått betala för att ta ut en sticka ur en trampdyna. Vad det skulle kosta att ge en katt dropp och åtminstone ha henne under reservation i ett dygn vet jag inte.

”Husse, kan det vara påssjuka?”

Lyckligtvis behövde jag inte ta reda på det heller. Lördag kväll böjde sig katten äntligen över vattenskålen jag höll fram, och drack, drack och drack lite till. Jag övervägde att dra bort skålen eftersom jag var rädd att vattnet skulle komma upp igen, samtidigt som jag ville att hon skulle fortsätta. En stund senare åt hon lite makrill i tomat. Eller ja, hon slickade lite på det i alla fall, och behöll både vatten och mat. Banne om hon inte började vakna från sitt apatiska tillstånd också. På söndagsmorgonen åt hon våtfoder och även om hon lämnade köttbitarna måste det väl finnas lite energi i gelén som håller dem samman. Söndag kväll åt hon torrfoder och på måndag var hon sitt vanliga jag. Tre dagar senare är jag också det (ber om ursäkt för tvära svar här, på mejl och på Twitter).

Borde jag försäkra? 4200 kr för ett akutbesök vore surt, liksom 12000 kr för en inremedicinsk utredning. Samtidigt slipper jag inte kostnader för det. Alla djurförsäkringar tycks både ha en självrisk och en procentsats av kostnaden man ändå får betala, likadant i Sverige. Om jag får betala 1500 kr i självrisk och 30 procent av räkningen skulle akutbesöket hamna på 2900 kr och då ska jag krångla med ett försäkringsbolag också.

Min bild av försäkringsbolag.

Det blir billigare än oförsäkrat, särskilt om det är allvarligt, men man kan också vända på det – vad händer om katterna inte blir sjuka? Jag är inne på tredje året som kattägare. Om jag hade betalat 2500 kr per katt och år (den siffran, självrisken och procentsatsen är hämtade från snabba webbsök och går kanske att pressa) hade jag redan betalat 7500 kr så även om olyckan varit framme nu är det långt ifrån säkert en bra affär.

Jag pratade med en hund- och kattägande läsare som (och det visste jag inte) har jobbat med att försäkra husdjur och hon har valt att inte försäkra sina egna. Det stärker mig i tron att jag valt rätt. Har du försäkrat din katt, kanot, hemmabioanläggning eller son? Varför/varför inte?

Huskurer

Huskurer är metoder för att bota diverse åkommor utan läkemedel som ofta får lite töntstämpel. Tror man på huskurer anses steget inte långt till chemtrails och snart sitter foliehatten på plats.

Men faktum är att den aktiva ingrediensen i läkemedel ofta finns i naturen och då är det väl inte galnare att äta ett bär än ett piller? Själv smörjer jag t ex in huden med blad från aloe vera vid eksem, sår eller brännskador. Det kanske kan vara något för alla de barn som kommer att få kroniska hudsjukdomar pga att de börjar med smink redan på dagis. Den som vill kan köpa en svindyr aloe vera-kräm (en säljare jag pratade med bekräftade att det är helt likvärdigt), men det blir mycket dyrare än att skaffa en planta.

Jag vet en diabetespatient som började äta stora mängder kanel eftersom han hört att kanel sänker blodsockret. Efter ett tag kunde han sluta med insulinsprutor och gå över till piller. Det kanske inte hjälper för alla, men han var nöjd. Om du kombinerar kanelen med citron kan det lindra artrit och andra ledåkommor. I artikeln påstås blandningen också kunna ge viktnedgång. Fan tro't.

Själv dricker jag varje dag chaga-te, avkok av sprängticka, för att det ska lindra psoriasis. Det ska också ge stärkt immunförsvar och hämma tillväxt av cancerceller. Samma där, jag kan omöjligt veta om det funkar. Min psoriasis har varit betydligt lindrigare i vinter än förra vintern, men det kanske den varit ändå. Och beträffande immunförsvaret har jag haft en ordentlig förkylning i år, vilket är en mer än jag brukar ha.

Var och en blir salig på sin tro och jag menar inte att man ska rata skolmedicinen, men har man ett medicinskt problem, eller kanske bara något som går i släkten, tycker jag att det är dumt att inte kolla vilka kryddor, örter och mat i största allmänhet som kan bekämpa tillståndet, inte sällan helt gratis. Har du egna erfarenheter av huskurer? Har de funkat? Bomba på i kommentarsfältet!

Äppelförvaring – så gick det

Förra året fick jag väldigt mycket äpplen i mitt äppelträd och valde olika sätt att ta hand om dem efter slutskörden i november. Merparten gjorde jag äppelmos av och merparten av den frös jag in, men en mindre mängd hällde jag i steriliserade glasburkar. En tredje variant var hackade äppelbitar i påsar till frysen och ett par hundra äpplen slogs in i tidningspapper för förvaring i källaren.

Så hur gick det då? Frysningen gick naturligtvis bra. Det blev ett tjugotal 1,5-kilosburkar mos i källarens frysbox. Dessa har jag undan för undan tagit upp i kylen och sedan lagt på morgongröten. Jag har några kvar, men det mesta har gått åt. Tack vare det har jag mer än vanligt av sommarens blåbär kvar, vilket passar bra för jag känner antagligen som vanligt att jag inte har tid att plocka dem i sommar.

Någon påse av de hackade äpplena har jag också använt. Väldigt praktiskt eftersom jag portionerade dem för mitt äppelpajrecept, men hela vintern fram till februari har jag istället använt äpplena jag slog in i tidningspapper. Praktiskt det med, jag skalar och hackar 5-6 äpplen och tidningspappret tänder jag i kaminerna med. Men säg den glädje som varar.

Efter nyår blev äpplena successivt sämre och den sista lådan gick i sin helhet till komposten (efter att först ha tagit bort tidningspappret som torkas och eldas). Jag tror att jag övervärderade äpplenas behov av fukt. Det var nog bra med papper för att de inte skulle torka ut, men genom att förvara dem i plastlådor blev det för blött. Nästa gång blir det förvaring i trälådor istället, då håller de förhoppningsvis hela vintern.

Då återstod äppelmoset som förvarats i glasburkar i källarens 6-10 grader. Skulle dessa också gå förlorade? Här gjorde jag bara ett mindre test eftersom jag var osäker på det. Det är en sak att förvara hela äpplen, men det är ett större jobb att mosa och sockra äpplen och då vill jag inte förstöra större mängder.

Och det behövde jag inte. Öppnade precis en burk efter drygt fyra månader och det var inget fel på den. Inget mögel, ingen dålig smak. Snarare lite bättre än den frysta. Så nu vet jag inte hur jag ska göra i framtiden. Det vore skönt att slippa förvara trettio kilo äppelmos i frysen. Fast det blir nog inget problem, förra årets äppelskörd var extrem, hälften vore helt okej.

Butiksbojkott

Jag tycker att Zoegas är världens mest överskattade kaffemärke, men jag tror inte att det är därför jag hyllar Citygross när de lyft ut Zoegas-produkter från butikshyllorna.

Låt oss ta det från början. Nestlé, som säljer Zoegas (och som också är kända för så många skandaler att vi alla borde bojkotta dem), har tokhöjt priset på sitt kaffe. När Citygross inte ville medverka i ockerfestivalen valde de att sluta sälja de värsta exemplen.

Nestlés informationschef skyller på kostnadsökningar i hela livsmedelssektorn. Är det ett så utbrett problem kan jag tycka att det är märkligt att det specifikt har drabbat Zoegas. Sedan årets lögn, ”Som livsmedelsproducent gör vi allt vi kan för att hantera kostnaderna på egen hand, men kostnadsökningar i den här storleken leder dessvärre och till prisökningar i konsumentledet”. Helst skulle han alltså ha velat ta hela smällen i form av minskad vinst för företaget. Eller hur... Och han fortsätter på samma spår när han ändå gått full Bagdad Bob:

”Han hänvisar också till andra omvärldsfaktorer som påverkat kaffepriset, klimatförändringar och stora kurssvängningar på börsen.”

Så även klimatet har drabbat så lokalt att just Zoegas priser gått upp?

”Vårt mål är att hålla produkterna överkomliga och tillgängliga för konsumenter samtidigt som vi betalar rättvisa löner till våra leverantörer.”

Säger Nestlé, kända för barnarbete.

”Och det är också värt att påpeka att det är butikerna som sätter priserna till konsument.”

Det är förstås sant, men om butikskedjan normalt har 20 procents marginal på allt kaffe och den dyraste kaffeproducenten dubblar utpriset från rosteriet kan butiken inte tjäna pengar på det kaffet med mindre än att kunderna blir förbannade.

”60 spänn för Skånerost?!”

Vilket jag hoppas händer. Om dyra produkter säljer beror det på att kunderna sväljer förtreten och handlar. Så min förhoppning är att kunderna ska hjälpa Citygross genom att köpa konkurrenternas kaffe. Willys och Hemköp säger att de ska hoppa på bojkotten, förhoppningsvis även deras kunder och sedan ännu fler kedjor. Då kan Nestlé sitta där och skylla på kunder, butiker, klimatet, fan och hans moster.

Lydnad in i döden

Lunds universitets internrevision gillrade en fälla för att kolla hur det stod till med de anställdas IT-säkerhetskunskaper. ”Elin från Ekonomi” ringde nitton avdelningschefer på universitet och skickade sedan ett mejl till dem med fakturor för att se om de skulle klicka på en länk och uppge sina ”hemliga” användaruppgifter. Och det gjorde de.

Känn dig blåst!

Man kan avfärda detta med att universitetsvärlden är en skyddad verkstad och att en prefekt inom konst eller humaniora inte nödvändigtvis behöver vara en hejare på datorer, men det ligger nog mer bakom. I Sverige har man i generationer fått lära sig att lyda auktoriteter. Sverige är inte unikt på det viset, men jag tror att få länder i västvärlden är mer auktoritetsstyrda. Svenskar lyder myndigheter, tjänstemän och till och med journalister som pekar med hela handen tillräckligt övertygande.

Det finns en uppsida. Att auktoriteter vunnit folkets tillit är för att de till viss del förtjänat det. Om för makthavarna obekväma svenskar regelmässigt hade försvunnit spårlöst och merparten av skattepengarna runnit ner i korrupta tjänstemäns fickor hade svenskens vilja att lyda varit lika dålig som i länder där sånt skett.

I Kina låser de in folk utan rättegång. Tur att vi inte bor där.

Men nu är vi där vi är och har inte längre någon nytta av att det fanns hederliga byråkrater på 1960-talet, för de är döda nu. Låt oss istället lyssna på Ronald Reagan som i ett tal fastslog följande:

”The nine most terrifying words in the English language are: 'I'm from the government and I'm here to help.”

Nästa gång ”Elin från Ekonomi” eller för den delen ”Fnatte från Skatteverket” hör av sig, låt oss inte förutsätta att de vill oss väl utan istället se det som en bonus om det visade sig vara så. Skojare och bluffmakare finns för att vi ger dem anledning att göra det.

Lever bina?

Ett bisamhälle kostar minst 5000 kr att köpa. En parad drottning går på en dryg tusenlapp, men ska man börja från noll kan man inte räkna med något honungsöverskott i den kupan första året. Därför är det spännande på våren att få reda på om bina överlevt vintern. Stora vinterförluster blir dyra.

Nydöda bin utanför öppningen betyder att andra bin kastat ut dem, så då lever åtminstone några. Lägger man örat emot väggen kan man eventuellt höra att det surrar. Så kom dagen (eller dagarna faktiskt) när jag bestämde mig för att ta reda på om mina sju samhällen klarat den kallaste vintern på många år. Utanför en av kuporna hade det flugit lite bin så den visste jag har överlevt. Sex kvar.

Det är fortfarande alldeles för kallt för att inspektera kuporna, men en snabb titt går an i samband med att man gör rent bottnen från döda bin. Jag ställer en ren botten bredvid och lyfter över hela kupan dit. Den gamla bottenplattan, full av döda bin, gör jag ren till en annan kupa.

Bin som gett upp i vinter.

Då får jag också känna på vikten. En tung kupa har foder kvar. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett gott tecken (döda bin äter dåligt), men man lägger ihop ledtrådarna till ett pussel. Vet man fortfarande inte om samhället lever kan man glänta på locket. På en av kuporna tog jag bort isoleringen och då surrade det så högt att jag inte behövde se dem för att veta att de levde. Fem kvar.

En av kuporna var så lätt att jag inte nöjde mig med att se att bina levde (för det gjorde de glädjande nog – fyra kvar). Jag behövde se att de hade foder, för även om det börjar bli vår är det långt kvar tills de kan hitta mat i naturen. Jag tog två fulla foderramar från förrådet med planen att byta in dem, men dels var det mycket bin i vägen och dels tyckte jag att ramarna längst bak i kupan hade foder kvar, så jag stängde igen. Jag lyckades ändå reta upp dem tillräckligt för att få årets första stick.

Det var det värt eftersom jag precis konstaterat att samtliga sju samhällen lever och tycks må bra! Om ungefär en månad hoppas jag kunna göra ordentliga inspektioner och hälsa på sju äggläggande drottningar som jag inte sett sedan början av september, men mycket kan gå fel innan dess.

Om drottningen dött eller inte kommer igång med äggläggningen kan samhället vara förlorat ändå. Förra våren började jag med fyra samhällen, men var strax nere i tre när en drottning försvann. Så gäller det som sagt att hålla dem mätta också, på våren kan bina behöva både kolhydrater och proteiner, LCHF-dieten gjorde aldrig succé i bivärlden.