måndag 9 maj 2016

Börshandel på kredit

Ett råd jag har hört så länge jag handlat på börsen är att aldrig spekulera med pengar man inte har råd att förlora. Ja, det känns ju lika självklart för börshandel som för den som sätter lönekuvertet på sportsbetting eller triss.


Första förutsättningen för att ha råd att förlora något borde vara att man äger det, så då borde man väl inte låna till börshandel? För det är ju så med lånade pengar – de är inte dina. Även om det kanske är svårt att tro i ett samhälle där det verkar självklart att låna så mycket pengar att man kanske aldrig kommer kunna betala tillbaka dem. Om man ens försöker, jag känner många som ser sina lån som en buffert med livstids räntekostnad.

Fast om man vänder på det är det helt accepterat att låna pengar för att köpa en bil som man med säkerhet vet är mindre värd i morgon än idag. Eller att låna pengar för att köpa elektronik, som ju faktiskt är vad man gör när man köper en mobiltelefon på avbetalning. Men just det argumentet funkar inte för mig. Man kan inte rättfärdiga sina handlingar genom att hitta någon som gjort något dummare.


Att köpa Iphone eller soffa på kredit är bottenlöst korkat, att köpa högutdelande aktier för lånade pengar, där utdelningen på aktierna är betydligt högre procent än procentsatsen på lånet, är det inte. Det kanske till och med är smart. Men då måste det göras med finess.

Börja med att hitta ett bra lån. Ska du handla med sms-lån kan du lika gärna riva sönder tusenlappar. Avanza och Nordnet lockar med ”superlån” och ”knockoutlån”, men se då till att det inte är du som blir knockad och sen sitter och super. Bäst räntesats och lånevillkor är antagligen CSN-lån. Fast med få undantag gissar jag att den som lever på studiemedel har små marginaler i sin ekonomi, begränsade börskunskaper och inte tid att engagera sig på heltid för att ändra på den saken. Fundera då noga på om ditt liv behöver en dryg bankir som ställer till elände.


Sedan är det skillnad på om man spär ut sin aktieportfölj med lånade pengar eller om man börjar pank och tar ett lån för att spekulera på börsen. I det första alternativet kan man kanske ta smällen utan att gå i konkurs, eftersom den del av portföljen man äger själv utgör en slags säkerhet för lånet. Om man däremot börjar på noll är man egentligen rökt så fort portföljen ligger på minus eftersom hela ens existens då bygger på att det ska vända upp innan långivarna kräver att bullarna ska betalas.

För det gäller ju att investera på ett så säkert sätt att inte depåvärdet kommer ner till en lägre nivå än lånevärdet. Att ”bara” låna upp en femtedel av ditt eget sparade kapital är inte försiktigt nog om du sedan satsar hela beloppet i högriskaktier eller någon udda råvara med hävstången från Helvetet. Att delvis investera för pengar du inte äger är hävstång så det räcker.

Men jag erkänner att jag tillhör den gamla skolan som inte lånar pengar om jag inte behöver (vilket hittills inte har hänt). Vill jag ha ökad exponering skulle jag hellre öka riskfaktorn i portföljen. Även om risken att tappa allt jag äger och har är låg har det drabbat betydligt rikare personer: Kreuger, Penser, Runar...

2 kommentarer:

  1. Bra inlägg!
    Har själv lånat till vår bostad, även om jag har för avsikt att göra mig skuldfri på sikt. Först då man blir riktigt fri.

    Kan inte förstå att man kan låna till en tv eller till en resa.
    Själv skulle jag nog ha ångest hela resan om jag lånat till den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att låna till bostaden är ju nästan oundvikligt. Det är bara jag som köpte en väldigt billig och orenoverad lägenhet som slapp undan. Jag höll istället på att avlida när jag skulle fixa till den.

      Jag fattar inte heller hur man kan låna till resor och annat som saknar andrahandsvärde. Det skulle kännas som en mycket större uppoffring än att avstå.

      Radera