Investerar du med könet?

Nyligen gick en kvinna ut med ett djupt bekymrat Facebookinlägg. Nej, hon hade inte nekats cancervård, hon hade inte blivit våldtagen eller blivit bestulen på alla sina pengar. Det som hänt var att hon fått en tidning från Ålandsbanken, gissningsvis deras kundtidning med det korta och intetsägande namnet Å. Men istället för att läsa artiklar hade hon jämfört andelen män och kvinnor avbildade i tidningen och kommit fram till att det var fler män än kvinnor, nästan bara män faktiskt.

Så fick det ju inte vara, så hon mejlade banken för att protestera. I bankens svar stod bl a det inte självklart innebär en nackdel att verksamheten främst bedrivs av män. Detta bad Ålandsbankens vd senare om ursäkt för, så jag antar att han tycker att det självklart är en nackdel med 51 procent eller fler män i banktidning. Eller också bad han om ursäkt för att någon blev kränkt, men ska man be om ursäkt varje gång någon blir kränkt av det man gör blir väl inget annat gjort nuförtiden.

I artiklar om ”problemet” med den hemska banktidningen får vi veta att Ålandsbanken har ett ”stort PR-problem”. Först ut var Aftonbladet, vars artikel blev startskottet för den här vattenglasstormen. Resumés Johanna Lindskog Lindell hakade på och fastslog att banken ”drabbats av en viral kris”. Eftersom jag är en jobbig jävel som inte bara köper ”sanningar” ville jag veta hur det stod till med den saken. För mitt höga nöjes skull plöjde jag igenom samtliga Twitterkommentarer på Aftonbladet-artikeln och kunde konstatera att över 90 procent av kommentarerna inte höll med om att det skulle vara ett problem att Ålandsbanken inte könskvoterat bilderna i sin kundtidning.

Så jag passade på att fråga Lindskog Lindell (bestäm dig för ett efternamn människa!) om hennes slutsatser hade någon slags faktaförankring, om hon läst Twitterkommentarerna eller noterat att omslaget på det senaste numret av Ålandsbankens kundtidning på nätet pryddes av två företagande kvinnor och inte en endaste man. Självklart fick jag inga svar, så det hade hon inte. Istället upprepade hon sina teser likt en papegoja, troligen i hopp om att de skulle bli mer sanna för det. Det blir de inte.

Jag tror knappast att det behöver klargöras för tänkande läsare, men jag har ingenting emot vare sig kvinnliga ekonomer eller företagsledare. Ej heller att de avbildas i tidningsform. Jag lyssnar gärna på kvinnliga ekonomijournalister som Carolina Neurath, som utnämnts till Sveriges bästa ekonomijournalist, och EFN:s Charlotte Stjerngren. Detta eftersom de är smarta och ställer de frågor jag själv vill ha svar på. Även om jag medger att jag en gång kommenterat Charlotte Stjerngrens utseende, fast det var rätt oskyldigt:

Jag läser flera finanstidningar, men har aldrig räknat könet vare sig på redaktionerna eller på de som avbildats i tidningen. Men jag gör ett stickprov nu. På nattygsbordet ligger Handelsbankens kundtidning Placeringar och senaste numret av Veckans affärer. Den förra har tio medarbetare, fyra kvinnor och sex män, men såväl ansvarig utgivare som redaktör är kvinnor, så det får väl ses som ganska dött lopp. VA har också en kvinnlig ansvarig utgivare, sju redaktionsmedlemmar varav fem män och ytterligare sju medarbetare varav fem kvinnor. Dött lopp där med.

Jag tror generellt att det är bra med könsblandade arbetsplatser, även i media, men det viktigaste med professionella människor måste väl ändå vara att de är just professionella? Oavsett om jag läser finanstips, behöver en sjukgymnast eller någon som lagar min bil är det kompetens jag efterfrågar. Om kompetensen tillhandahålls av en man, kvinna, dvärg eller skåning är mig fullständigt likgiltigt! Vi ska ju inte knulla, för böveln!