fredag 31 mars 2017

Far i frid, Tomas Linnala!

Plötsligt hajade jag till när jag skummade igenom morgonens nyhetsflöde igår. ”Tomas Linnala har gått bort” stod det. Placeras chefredaktör hade dött bara 51 år gammal, ”efter kort tids sjukdom” som det heter när cancern slår till hårt och skoningslöst. Det är inte ett dugg rättvist och ger oss alla en påminnelse om att livet är ändligt.


I fredags skrev Tomas följande på Twitter: ”Våren kommer tidigt i år. Har så smått börjat dra ned på horisonten och risken.” Inlägget gällde börshandel, men med facit i hand ger jag mig tusan på att det där med att "dra ned på horisonten" var en tydlig passning till liemannen.

I podden Placera Stockholmsbörsen diskuterade Tomas aktier med Börsveckans Lars Frick, eller ”unge herr Frick” som han fick heta i dessa sändningar. Många intressanta börstips presenterades i lättsam ton, men mitt favoritinslag var alltid slutet, när man efter att signaturmelodin klingat ut ”lät bandet rulla” och recenserade sändningen med stor självdistans. Programmet sändes fram till november. Sedan ett uppehåll, och plötsligt:


Men på Placera fanns han kvar. Jag är inne på sajten dagligen och har med stort intresse läst Tomas analyser och artiklar. Förutom hans börskunskaper uppskattade jag Tomas sätt att behandla det svenska språket, stringent utan att bli högtravande.

Åtminstone i börskretsar tror jag att romanförfattaren Tomas Linnala är mindre känd, vilket är synd eftersom både hans lekfulla och välutvecklade formuleringsförmåga och torra och lika välutvecklade humor vävdes samman till absurt roliga historier. Fyra böcker hann det bli och för den som har dem framför sig vill jag främst rekommendera Fader vår från 2008 och Mördare och Poeter från 2009.


Vi är nog många som önskat att allt fick bli som vanligt, och återigen få höra Tomas stå i podden och tjata aktier och tweed med "unge herr Frick". Nu blir det inte så. Inga fler poddavsnitt, inga fler romaner, inga fler artiklar. Tack för allt!

22 kommentarer:

  1. Fin homage. Vemodigt.

    / Christoffer

    SvaraRadera
  2. Tack Sparo för väl valda ord om salig Tomas Linnala. Jag följde också pod:en Placera Stockholmsbörsen och undrade lite när det blev ett långt uppehåll. Att ens misstänka att orsaken till Linnalas bortavaro berodde på sjukdom fanns inte i min världsbild.

    Detta blir ytterligare en påminnelse om att livet inte är evigt. Skjut inte upp det du tänkt göra, lev varje dag som om det vore kanske inte den sista men den näst sista.

    Pod:arna finns kvar om någon åter vill höra den ekonomiskt skarpsinnige men samtidigt humoristiske och underfundige Linnalas röst en sista gång. Själv ska jag försöka leta upp någon av hans böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, i alla fall inte den typen av sjukdom. Han verkade ju vara hälsan själv.

      Ja, böckerna rekommenderas varmt. Han kunde varva mord med gapskratt på ett sätt som för tankarna till Arto Paasillina, och det är inget dåligt betyg i min värld.

      Radera
  3. Mycket bra skrivet.

    Jag satt igår och försökte författa någonting själv mellan barnskrik och middagslagning och efter ett tag konstaterade jag att jag inte lyckades få fram det jag ville ha sagt på ett tillräckligt bra sätt men den här texten speglar väl mina egna tankar.

    Tack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Ja, vid sådana här tillfällen tryter orden lätt, men eftersom jag slapp barnskriken fick jag till slut ihop en hel text. Egentligen kanske valfri svordom (gärna finsk för dagen) täcker in känslan när något sådant här dumt inträffar. PERKELE!!!

      Radera
  4. När sådant här inträffar så får åtminstone jag en något bitter eftertanke kring livets förgänglighet, många tankar far genom huvudet. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig i det. Vad är meningen, liksom. Men också en stress. I morgon kan det vara jag som går till doktorn på en rutinundersökning och får reda på att jag har tre månader kvar. Det är alldeles för många punkter kvar på min "bucket list".

      Radera
  5. Verkligen både totalt oväntat och lika tråkigt! Gillade verkligen podden på Placera, kul snack om lite olika men mest kring aktier. Hoppas den fortsätter i hans minne!
    Och det du skriver om att livet kan ta slut snabbt har jag insett för ett par år sedan och tagit stora steg mot att få saker gjort! Detta med Tomas trycker på den tanken ännu mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är det enda vettiga vi kan göra av detta, inse att vi inte har all tid i världen att förverkliga oss själva (eller vad vi nu vill göra).

      Lars Fricks enda egna avsnitt efter att Tomas hoppade av var ganska lamt. Synd, för den podden stack ut i utbudet. Hoppas att de nu hittar en permanent ersättare och gör något bra av den.

      Frick, du hittar min mejladress här på kontaktsidan :-).

      Radera
  6. Intressant. Har inte läst Linnalas böcker. Men Aarto Paasilinna står högt i kurs. Läst både ett antal böcker och sett film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte litteraturkritiker så häng mig inte om du inte håller med om du läser Linnala, men jag har också läst många av Paasilinnas böcker och särskilt Fader vår tycker jag skulle smälta in väl i hans produktion. Bägge har den där unika förmågan att presentera helt skruvade karaktärer på ett märkligt trovärdigt sätt.

      Radera
  7. Mycket väl tänkt och skrivet. Och tack för en bra blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, och tack detsamma!

      Radera
  8. Väl formulerat och även om jag inte själv var bekant med herr Linnala så är det alltid extra tankeväckande när någon som inte är i döds-ålder trots det går bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir obehagligt på ett helt annat sätt. Jag har mycket lättare att identifiera mig med Tomas Linnala, som bara var sex år äldre än mig och dessutom bott här i min lilla förort än med exempelvis Aktiestinsen, 101-årig smålänning.

      Radera
  9. Har ingen personlig relation till Linnala och har inte sett eller hört mycket från honom. Han må vila i frid. För tidig bortgång är alltid hjärtskärande, med undantag för dem som bränt ljuset i båda ändarna eller levt ett kriminellt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns absolut undantag. Och så tänker jag att här har vi en kille som inte knarkar eller ens är överviktig, men som drabbas av en sjukdom med snabbt förlopp som vetenskapen inte klarar av samtidigt som Keith Richards lever som skit och ändå har hälsan vid 150 års ålder. Det är inte rättvist!

      Radera
    2. Nej, visst är det inte rättvist.

      Lemmy Kilmister tog droger och var en storrökare fram till sin död. Han gick inte till läkaren alls, trots att många i hans närhet varnade för att han kunde ha cancer och han själv misstänkte det. Men så gick han till läkaren när han blev riktigt dålig för att se om han hade cancer. Och visst fick han den diagnosen. Han dog dagen därpå.

      Radera
    3. Fast i Lemmys fall känns det som att han kanske hade blivit hjälpt av att gå tidigare, även om han levde på övertid rent statistiskt.

      Radera
  10. Kände som du när jag såg rubriken om Linnalas bortgång: What?!! Pratade med en vän om detta idag. Om hur snabbt det kan vara över. Livet är flyktigt och det är lätt att glömma. Linnalas behagliga tonläge och röst kommer vara saknad. Den spred ett lugn.

    Bra och tänkvärt skrivet Micke.

    Och vila i frid Tomas Linnala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han hade riktigt bra radioröst (själv har jag radioutseende, inte lika attraktivt) och sa dessutom ofta bra saker. Förutom när han lurade mig att köpa C-Rad, men det må vara honom förlåtet nu.

      Radera