söndag 25 juni 2017

Var går gränsen för rik?

Ännu ett välkommet bloggförslag från Sara i Kommentarsfältet:

Vad är definitionen av rik? Vad anser du/ni (många klyftiga människor läser denna blogg) är definitionen av rik? Och nej, jag pratar inte kärlek och nära relationer, utan pengar. Kan man säga att man är rik vid en särskild summa pengar eller är rik mer ett känslotillstånd? Jag läste en Flashback-tråd (10 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka) och de påstod att man är rik när man har 50 miljoner på kontot. Det tyckte jag var lite väl mycket.


På något sätt är väl nästan alla i Sverige förhållandevis rika, men det känns absurt att jämföra sig med en fåraherde i Afghanistan, så jag försöker se det mer ur ett svenskt perspektiv.

Någon exakt siffra går såklart inte att ange. Det är som att bestämma en gräns för vältränad eller en vikt för tjock. Allt är relativt. Mest relativt tycker jag att det är i förhållande till utgifterna. Den som gör av med dubbelt så mycket pengar för att vara nöjd med sitt liv måste ha dubbelt så mycket på banken. Egentligen borde man inte jämföra kronor på banken utan antal månadsutgifter på kontot.


Så vad är rik, är det detsamma som ”ekonomiskt oberoende”? I den mån jag använder det begreppet menar jag personer som är så pass rika att de inte behöver jobba, men hårdrar man definitionen är ju de flesta pensionärer ekonomiskt oberoende och det kan ju ingen påstå.

Snarare är det väl då rikedom i Joakim von Anka-klass som avses. När han fick dålig service i affären köpte han affären och bytte ut kassörskan. Hur många svenskar har råd att göra så? Med tanke på den dåliga service jag upplever skulle jag säga att ingen i Sverige är ekonomiskt oberoende.


Jag menar alltså att ju billigare man lever, desto mindre krävs för att kalla sig rik. Jag borde själv kunna leva på avkastningen av mitt kapital utan att tjäna nya pengar. Är det något jag vill ha finns alltid pengarna. Jag skulle kunna springa iväg och köpa det direkt och utan eftertanke, fast å andra sidan vore jag inte jag om jag gjorde så. Och jag kan inte spontanköpa slott, men det är inte heller jag.

Så ja, jag definierar mig själv som rik. Andra kanske inte skulle göra det, precis som jag har svårt att se vänner som rika även om de har mycket mer pengar än jag. Den främsta nyckeln till min rikedom är att jag har sjukt låga utgifter. Det finns nog många som inte ens fattar hur man kan leva så billigt, men då har man dålig inlevelseförmåga, vilket är ett nog så allvarligt fattigdomsbevis.

79 kommentarer:

  1. I ekvationen kommer också in vad man arbetar med. Om arbetet är pest och pina och man bara hatar det så är det en sak, om arbetet som betalar hyra och andra utgifter över lag är roligt, utvecklande, inte alltför farligt för kropp och själ är det en annan sak. Om man har ett jobb som betalar lön men där arbetets innehåll är av den karaktären att man nog hade gjort något snarlikt även om man varit ekonomiskt oberoende, då är man kanske rik trots att saldot på Avanzakontot inte är i tiomiljonersklassen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det vet jag inte om jag håller med om (som den konflikträdde säger när han egentligen menar att han vet att han inte håller med). Det är jätteviktigt att göra något man trivs med, förmodligen viktigare än rikedom, men jag tycker inte att det påverkar huruvida man är rik, fattig eller mittemellan.

      Vikten av att få ägna sig åt något man brinner för har jag skrivit om tidigare (https://sparosverige.blogspot.se/2017/05/folj-drommen.html) och kommer att tala om det som gäst i Onkel Toms podd under veckan som kommer, men det tycker jag är en helt annan frågeställning.

      Radera
    2. Utan barn skulle nog 5 miljoner ge tillräckligt med frihet.
      Med barn (2 st) tror jag det dubbla. Med lyckad bildning av dem kanske 6 miljoner räcker. Båda utöver bostad. Men jag antar att som allt i livet så räcker det när allt är bra i svackor kanske det är annorlunda. Mvh aktiemamma

      Radera
    3. Det låter som rimliga siffror för rimliga människor.

      Radera
  2. Rik är i mångt och mycket ett känslotillstånd. En frihet att kunna göra vad man vill. Det spelar ju ingen roll om man har 50 miljoner eller 100 miljoner. Man kan ju inte äta sig mer än mätt. Man kan inte ligga mer än i en säng. Tror att skådespelaren Humphrey Bogart uttryckte det så här: Det bästa med att vara rik är att man kan be varenda kotte dra dit pepparn växer. Själv ser jag det som en fördel att inte behöva träffa människor jag inte gillar. Jag kan åka till Timbuktu om jag vill, men jag gör det inte. Känslan att kunna göra det ger en viss tillfredställelse.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Timbuktu är för övrigt ett bra exempel på en människa jag inte gillar, men nu rörde jag till det :-).

      Radera
    2. Exakt Lars. Att vara rik betyder att man kan säga vad man tycker. Det kan man inte göra om man vet att man behöver pengar för att klara dagen.

      Radera
  3. Monetärt rik är man när man kan täcka sina basala behov utan att slita ut sig fullständigt. Resten är grädde. Om man ska hårddra. Jag hårddrar gärna. Ibland.

    Mvh
    Newman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bara precis täcka det man absolut behöver tycker jag är för lågt siktat för att använda ordet rik. Det är mer "ekonomiskt trygg". För "rik" tycker jag att det krävs lite grädde också.

      Ska man hårdra är ordet hårdra (med ett D: man drar sitt hår, man drar inte hårt). Mvh Språkfascisten

      Radera
    2. Tack för lektionen! Som sagt, jag spetsade till det lite, eller hårdrog kanske jag ska säga för att visa att jag fattat :-)

      Mvh
      Språkonanisten

      Radera
    3. Då är vi överens. Fan vad trist :-)!

      Radera
    4. Det går fler tåg... :-)

      Mvh
      Newman

      Radera
  4. "Det är inte de stora inkomsterna-utan de små utgifterna som gör dig rik". Jag lever billigt, självvalt för att vara fri i den meningen att slippa bli styrd av en arbetsgivare. Jag har inget svårt att fylla min tillvaro. Anpassningsförmågan är stor till min lilla inkomst, det roliga är att jag finner nöje i det, medans andra med gott om pengar i min närhet, inte förstår hur jag klarar mig. Ibland undrar jag varför de här höginkomsttagarna verkar så olyckliga, när de projicerar sitt illamående på mig, trots att de är rika och "har allt", kanske sticker det i ögonen att jag inte tycker att en Thailandsresa är något att sträva efter. Exemplaren i min närhet är aldrig nöjda fast de har gott om pengar, de jagar på i en tillvaro där det finns så mycket som säger hur den ska vara, utan att ha en egen reflektion eller tanke verkar det som. Vet inte vad som är att vara rik, men tycker överlag att folk gnäller alldeles för mycket om pengar oavsett hur mycket de har.ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om allt! Med tillägget att om de aktivt försöker projicera sitt illamående på mig försvinner du snart ur bekantskapskretsen.

      Är det inte där skon klämmer finns inget tak. Alltså kan man ha 50 miljoner och tro att om jag bara kommer upp i 75 blir jag lycklig. Lite på samma sätt som anorektikern hela tiden tror att lyckan ligger i att bli av med nästa kilo.

      Radera
  5. Tänker ofta att det är märkligt hur fattig jag kan uppfattas av människor som hela tiden måste jobba heltid (oavsett inkomstnivå) för att klara sig. Just det tycker jag är ett tecken på fattigdom!

    Lönearbetade inte en timme under 2015 (och levde inte på några bidrag.) Att tolka detta som en möjlighet för den som redan har pengar verkade aldrig föresväva vissa bekanta. De var frågande kring hur det gick till och verkade inte kunna ta in att jag redan hade pengar. "Men du jobbade ju inte alltid heltid tidigare heller". "Nej", svarade jag, "men jag kunde ändå spara minst halva lönen i åratal." Detta får folk att bli irriterade, osäkra och att känna sig lurade på något underligt sätt. Då brukar jag be dem ta fram kalkylatorn och räkna på vilka utgifter de sett mig ha under senaste decenniet och sedan räkna ut ungefärlig inkomst. Om de inte ser ett uppenbart sparande däremellan är det något fel på hjärnkontoret. Det lustiga är att de blir väldigt överraskade då jag ju alltid verkar ha levat i bästa välmåga och "ha allt " ändå. Det ger dem en tankeställare. Då myser jag lite.. ;)

    Men påstår inte att detta är att vara rik på det sätt som menades i ditt inlägg. Mitt mål är att vara rik på frihet att göra egna val och då är sparande självklart.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är där det blir intressant. Om din ekonomi tillåter dig att inte jobba är ju du rikare än den som tvingas göra det (alldeles oavsett hur bra de trivs med jobbet).

      Irriteras de av att skillnaden mellan inkomster och utgift på ett märkligt sätt gått upp i rök utan att de fått ut något vettigt av det är det fullt logiskt. Irriteras de istället över dina aktiva val försvinner logiken all världens väg.

      Radera
    2. Vilket härligt inlägg och synsätt Eva. Jag tycker egentligen som du att vara rik i frihet och tid är viktigare än att vara rik i form av pengar på kontot. Ändå är jag en av de där som jagar pengar, jobbar över, handlar på börsen osv. jag har iofs några mål och det är att dels att kunna gå i pension tidigare än de 70 åren som såsseriet helst ser att jag jobbar till, dels vill jag kunna hjälpa mina barn att skaffa bostäder eftersom de inte får nånting gratis till skillnad mot de ensamkommande islamisterna.

      Radera
  6. Wow, kul att se att du gjorde om det till ett inlägg! Och ännu roligare att se hur folk diskuterar! :)
    Jag lutar nog ganska mycket mot att rik är ett känslotillstånd. Tänker ofta på det när jag hör hur någon precis fått lönen och känner sig rik vilket betyder att lönen ska spenderas, redan innan räkningarna ska betalas. Typiskt dåligt.
    Om man känner sig rik för att man har mer pengar eller mer frihet än någon annan spelar mindre roll, jag tror ändå det är just känslan som avgör. Siffran på kontot spelar ingen roll, det är känslan kring siffran som är det viktiga :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack igen! Intressant ämne.

      Det ligger något i vad du säger, men kanske funkar det inte lika bra åt bägge hållen. Om man känner sig fattig trots att man har ganska mycket pengar är man ändå fattig, eftersom man inte kan njuta av insikten att ha pengarna.

      Om man istället känner sig rik för att det finns pengar på kontot och är beredd att spendera dem trots att de egentligen bara skulle täcka de mest akuta hålen för en ansvarskännande individ, då intalar man sig att man är rik fast man egentligen inte är det.

      Lite samma sak med hälsa. Om jag är kärnfrisk, men intalar mig att jag är dödligt sjuk så är jag sjuk. Hypokondrisk såklart, men det går djupare. Om jag istället vore dödssjuk, men lurar mig själv att jag är frisk så innebär det inte att jag är frisk på riktigt.

      Blir det någon logik i min långa och krångliga utläggning? Jag tror att jag har en poäng, att känslotillståndet inte går att ändra lika mycket uppåt som nedåt, men även här kan det vara fråga om inbillning.

      Radera
    2. Jag förstår vad du menar, men tycker inte att du säger emot :)

      Om jag känner mig fattig, trots miljoner på kontot så är det fortfarande känslan som avgör hur jag tänker och känner kring pengarna. Det finns många människor som har många nära vänner, men ändå känner sig ensamma. Kan de då inte uppskatta de vänner de har?

      Precis, helt korrekt :)

      Nej, men det är känslan kring din sjukdom som avgör hur du känner. Det behöver inte stämma med verkligheten, men det har jag aldrig påstått :)
      Det här med att tro att man är frisk när man egentligen är riktigt sjuk kan användas som en placebo-effekt. Förhoppningsvis blir du faktiskt friskare bara genom att tänka det! (Funkar inte med pengar tyvärr)

      Jag förstår precis vad du menar, men jag håller inte riktigt med (även om jag inte riktigt tyckte du sa emot heller) :)

      Radera
    3. Sant, min jämförelse med sjukvården haltar, även om det vore coolt om man kunde vara placebo-rik. Kompisjämförelsen är nog bättre. En del blir aldrig nöjda hur många vänner eller slantar de än har, medan andra nöjer sig betydligt tidigare. Även om jag hoppas att man inte konsumerar/förbrukar vänner :-).

      Radera
    4. Jag blir gärna placebo-rik, men det känns som om det skulle komma med risker :)

      Nej, en del blir bara aldrig nöjda. Tragiskt, det gör bara deras liv fattigare.

      Nej, vänner hoppas jag verkligen inte att man förbrukar :)

      Radera
    5. När jag tänker efter har jag träffat många placebo-rika människor. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och högst reella indrivare eller myndigheter knackar på dörren.

      Radera
    6. Är inte det ett kriterium för att vara med i Lyxfällan? Just att man är placebo-rik?

      Radera
    7. Det underlättar, men är nog inte nödvändigt. Min känsla är att många i Lyxfällan vet att det håller på att gå åt helvete. De förstår bara inte varför när ingen av deras lyxkonsumtion skiljer sig från grannarnas, Anderssons, Petterssons och Lundströms (med den lilla detaljen att de prickat in hela kvarterets inköpslista).

      Radera
    8. Sant, en stor dos förnekelse gör livet enklare!
      Idag rullade lönen in på kontot, men jag känner mig precis lika fattig som igår. Placebo-fattig! :9

      Radera
    9. Nej, realist. Förutsatt att du inte jobbar för "Hederlige Harry" som ser löneutbetalningar som en oförutsedd händelse är pengarna dina när du jobbat ihop dem, inte på utbetalningsdagen.

      Radera
    10. Realist, javisst!
      Men det är svårt att använda pengarna innan de finns på kontot...

      Radera
    11. Äsch, pengar kan man ta ut från ett hål i väggen lååångt innan de finns på kontot :-).

      Radera
    12. Från ett hål i väggen?! Jag vet att det finns något som heter "glory hole", men där hittar man inte pengar såvitt jag vet. Vad har du för magiska hål i väggen? :)

      Radera
    13. Jag brukar kalla dem bankomater. Vill du hellre använda uttrycket "glory hole" får du naturligtvis göra det, men bered dig på ett och annat missförstånd :-).

      Radera
    14. Vänta här, använder du dig av bankomater? Jag trodde de var lika uråldriga som faxen och skivtelefonen.

      Radera
    15. Vadå, dissar du min telefaxmaskin nu också?

      Radera
    16. Nämen, har du en telefaxmaskin? Har du missat att resten av världen har övergått till e-post?

      Radera
    17. För det mesta använder jag telex. E-post är bara en fluga.

      Radera
    18. Jag förstår. Du kör inte med röksignaler eller flaskpost?

      Radera
    19. Jag vet inte... Att sprida ut en massa rök och returflaskor i naturen brukar ses som motsatsen.

      Radera
    20. Jag skulle säga att det beror på röken.
      Men ja, flaskorna är det bättre om du pantar.

      Radera
  7. I min värld är man rik när man inte behöver jobba för pengar utan man kan göra vad man vill. Eftersom gränsen för när man kan sluta jobba är beroende av ens utgifter och kapital så är gränsen för rik olika för olika personer. Med mina nuvarande utgifter och livstil så skulle jag behöva ca 20 tkr i månaden för att klara mig medan någon med familj kanske behöver 35 tkr. De pengarna skulle möjliggöra för mig att leva mitt liv som jag vill, dvs det som är definitionen av ett rikt liv för mig. Jag tror man måste fråga sig vad är dryg rikt liv för dig. Beroende på mina val så skulle ett rikt liv kunna finansieras med 15 tkr i månaden eller mindre eftersom jag inte har ett behov av att frysa i Sverige om vintrarna eller bo där jag bor nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det finns någon exakt gräns för "rik" är min definition snarlik din.

      När det gäller hur mycket man behöver för att kunna sluta jobba får man också försöka räkna in att utgifterna kanske minskar när man inte längre har ett måste-jobb. Som du är inne på kanske man inte måste bo där man bor, och så kanske kostnaden för mat, resor, kläder och annat minskar.

      Radera
  8. Frågan du ställer är i sig relevant. För nog finns det en punkt där mer pengar inte fyller en vettig funktion, relativt annat i livet. Den punkten är nog olika för oss alla, beroende på hur man vill leva sitt liv och vad man vill efterlämna åt kommande generationer. Jag har dock satt ett personligt mål att arbeta efter. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker mig att det finns flera punkter. Inte en där man blir rik, ekonomiskt oberoende och har mer pengar än släkten kan behöva under överskådlig tid.

      Själv är jag en sådan där tråkig typ som saknar ekonomiska mål, helt enkelt för att jag inte ser nyttan med dem (för mig).

      Radera
  9. Kul inlägg, först vill jag ge mitt medhåll till dålig service i Sverige. Tyvärr få som verkar uppmärksamma det, och även tyvärr att det inte verkar löna sig att ha personal eller strukturer som ger bra service.

    Jag kan tycka att det går att säga belopp för rikedom. Sen kan man vara rik även under det beloppet, i likhet med många tidigare kommentarer (inte i behov av arbete, utan är fri att göra som man vill). Men 10 msek skulle jag säga är rikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Men håller du inte med om att det beloppet skiljer sig beroende på utgifter? Som Aktiemamma är inne på här uppe, stor skillnad på om pengarna ska räcka till en person eller till flerbarnsfamilj.

      Radera
    2. Jag håller med om att det beror på utgifterna "nedåt", alltså lägre än 10msek. Men vid det beloppet är man tusan rik, bara att justera ned sina utgifter om man inte känner sig rik med de pengarna :)

      Lite för att få en reaktion skrev jag det, för "det rätta" är att det beror på utgifterna. Men polera 0 kr i utgift, du är inte rik för att du då har 100 kr på fickan.

      Radera
    3. Ja, tycker man sig inte vara rik med en nettoförmögenhet på tio miljoner blir man det nog aldrig.

      Fast 0 kr blir för hypotetiskt eftersom ingen vuxen helt kan komma undan utgifter utan att leva på andra. Men säg att man kan komma ner till 2000 kr/månad om man äger sitt boende, saknar barn och bil och är supersnål. Då skulle jag säga att en miljon på banken är mycket rikt.

      Radera
  10. Lycka kan inte köpas för pengar sägs det och det kan jag hålla med om. Och många tvistar ju om att man kan vara "rik" på mer än pengar, fråga bara Jan Bolmesson.

    Sen en kul grej, på dina bilder visar du folk eller ankor som badar i kontanter, hade man i Sverige haft så mycket cash hade du nog automatiskt åkt i fängelset eller nåt... hur ska man avbilda "rikingar" i framtiden när cash är "big no no"... som det är idag i Svea Rike ungefär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att lycka inte kan köpas för pengar tror jag är en myt lika väl spridd av rika som vill slippa avundsjuka blickar som fattiga som vill må bättre.

      Förutom rånrisken tror jag pengahögar i von Anka-klass innebär hälsorisker, både allergier och rasrisk :-). I takt med att kontanterna försvinner kommer man ändå inte kunna illustrera rikedom så. På samma sätt som att en fingerknackning på handleden inte längre kopplas till tid eftersom ingen under 25 någonsin haft klocka på armen.

      Radera
    2. Lycka med materiell rikedom som många har i USA, men som inte kan gå på gatan utan alla knarkare, hemlösa och aggressiva svarta personer, då har jag hellre ett kvarter som i stockholm, där kan man fortfarande gå utan att känna pulsen gå upp när man ska konfronteras med eländet.

      Var nyligen i USA. Åker hellre en gammal Volvo men kan röra mig ute, och inte bo ett mexikanskt eller svart getto där det är som i en mad max film.

      Rikedom är också att kunna röra sig utomhus utan att konfronfgeras med elände. Hur mycket pengar man än har, så är det inte rikedom att inte kunna röra sig fritt i ett samhälle. Upplevde det så när jag var i staterna.

      Khennet

      Radera
    3. Men det hänger ju ihop. Ett laglöst område bor man rimligtvis i för att man inte har råd att flytta därifrån. Bor man kvar och istället köper kapitalprodukter är man en idiot.

      För övrigt tycker jag "knarkare, hemlösa och aggressiva" personer är jobbiga oavsett hudfärg på dem. Ja, jag inser att det är vanligare med svarta i USA:s knarkarghetton, men att du två gånger i kommentaren skriver ut hudfärgen, är det bara för att kolla var jag drar gränsen för att plocka bort den? I så fall kan jag berätta att jag var väldigt nära här.

      Radera
    4. Nej. Då menar jag ju precis bredvid välbärgade områden i LA och precis vid sidogator i LAS Vegas. Inte ens rika dollarmiljonärer kan "flytta ifrån" det, om de inte vill stanna inomhus.

      Märks att du inte varit i staterna. Ras (sv etnicitet) och klass har en helt annan betydelse där. Jag upplevde de svarta rasistiska och hotfulla. Då skriver jag det. Vita, gula och mexikaner var det inte mot mig. Sen var inte alla svarta hotfulla.

      Inte heller är det rikedom för mig att befinna mig i ett mexikanskt område, där kan jag inte känna mig hemma. Inte heller i China town känner jag mig hemma.

      Rikedom och samhället hänger ihop.

      Var inte censurminister, utan förstå det jag menar och sluta märka ord.

      Khennet

      Radera
    5. Jag förstår vad du menar och är medveten om att ordet ras har olika betydelse och vikt i olika länder, men den här bloggen är skriven på svenska och som du vet sedan tidigare diskussioner vore jag väldigt tacksam om kommentarsfältet kan få ha en annan inriktning än Avpixlats. Okej?

      Radera
    6. Jag tycker att rikedom och de förutsättningar ett samhälle har är tätt förknippade. Därför jag skrev så. Ekonomi till viss del. Och inre välbefinnande ingår i rikedom.

      Men Okej, om du vill ta efter nyheter 24, så är det ditt val.

      Khennet

      Radera
    7. Jaha, är vi nere på nivån att inte nämna hudfärg två gånger per kommentar är detsamma som att "ta efter Nyheter24"? Då har vi olika definition av det.

      Radera
    8. Du verkar hysterisk.


      Du märker ord, hudfärg, utan att se mitt resonemang. Då är det på Nyheter 24:s nivå eller som en liten Anders Lindberg.

      Och jag har förklarat nu. Kan du inte begripa, så är det Nyheter 24 du passar att skriva för.

      Khennet

      Radera
    9. Om du tycker att jag är en hysterisk Anders Lindberg för att jag inte vill ha kommentarsfältet nedlusat med ras och hudfärg (och det har jag ju förklarat för dig både nu och då att jag inte vill) förstår jag inte varför du vill läsa eller kommentera här. Det lär knappast öka vare sig min eller din livskvalitet. Jag tror att jag härmed hittat en lösning.

      Radera
    10. Eller så tål du inte att någon nedsätter dig personligen. Som du gör mot andra. Faktiskt, du borde ha lite självinsikt.

      Du får tycka vad du vill om nedlusa. Jag tackar i alla fall för dina härliga twitter-inlägg o några blogginlägg.

      Adjö! Khennet

      Radera
    11. Så kan det vara. Eller också är det precis som jag säger, att jag inte vill snacka ras, rasism och invandring i kommentarsfältet efter nästan vartenda inlägg.

      Jag upplever inte att någon nedsätter mig personligen. Ska vara det där om att jag är en liten Anders Lindberg med Nyheter24 som riktmärke, men det var så way off att jag inte tog det på allvar.

      Radera
    12. Jag uppehöll mig inte främst vid ras,rasism och invandring. Utan att rikedom och att kunna röra sig ute, är tätt förknippade. I staterna (snart Sverige?) är det ändå obehagligt och gör att man inte kan njuta när man oroas av eländet, även om man har hur mycket pengar som helst. Men nog om det!

      Jag tror också att varken jag eller du gynnas av kommentarsfältets diskussioner, och att lösningen du tänkte är bäst för oss båda. Men jag roas av och uppskattar för den delen ändå dina inlägg på twitter och bloggen.

      Khennet

      Radera
  11. Rik är man när man har 1 miljon...eller när man kan skida ner för pengar som Von Anka gör ^^ Nu ska jag försöka vara lustig. Bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är en riktigt usel skidåkare, så jag räknar hellre miljoner än att åka skidor i pengar (även om det ser rätt kul ut).

      Radera
  12. Rik är den som saknar lite, det betyder att man behöver en viss ekonomisk styrka för att köpa det man önskar kombinerat med viss självdisciplin som innebär att man förstår att man inte behöver (eller ens egentligen vill ha) allt.

    Därmed om jag har 1 miljon och önskningar för 900 000 så är jag rikare än någon som har 1 miljard men önskar sig 2.

    Det blir därför också meningslöst att prata om något belopp som skulle vara "rik" annat än möjlighet i en helt personlig kontext.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om någon vill veta hur rik (eller fattig) min familj är så skriver jag om det på bloggen idag:

      http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/uttagsfasen-del-1-5-balansräkningen-från-start

      ....å imorgon pratar jag om vår budget = nivån på våra önskningar:-)

      Radera
    2. Jag håller med: "Den som gör av med dubbelt så mycket pengar för att vara nöjd med sitt liv måste ha dubbelt så mycket på banken. Egentligen borde man inte jämföra kronor på banken utan antal månadsutgifter på kontot."

      Och just eftersom rikedom är så individuell är jag inte särskilt nyfiken på hur mycket pengar din familj har, men jag kommer att läsa den ändå :-).

      Radera
    3. Fast eftersom du oxå vet hur mycket vi gör av med (och kommer bli påmind om detta imorgon) så kan du ju räkna ut om vi är rika även enligt din definition:-)

      Radera
    4. Jag tycker mest att jag kommit fram till att jag inte har någon definition :-).

      Radera
  13. Skönt att slippa "Khennet-scrolla" framöver 😆 Om nu hans definition av adjö stämmer med min... Har skummat det mesta av er interaktion men det känns som att du uppvisat ett otroligt tålamod. Bra kämpat! 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte kommentera kommentatorer med risk för att starta någon slags metamobbing. Allt känns sagt.

      Radera
  14. För mig är det att ha ett överflöd, mer pengar än som behövs och mer än man gör av med, då är man rik i mina ögon.
    Att ha 3 miljoner på banken som man ska leva på resten av livet är inte att vara rik i mina ögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast (och nu spetsar jag till det lite för att visa min poäng) för en människa som lever i en övergiven jordkällare och har utgifter på en tusenlapp i månaden är ju tre miljoner på banken ett fantastiskt överflöd. Om personen är 60 och därmed kan förväntas leva 30 år till är det hundratusen om året (alltså 10x utgifterna) även helt utan avkastning.

      Radera
  15. Jag tänkte mer på någon som är mitt i livet och lever ett "vanligt" liv.
    Men naturligtvis har han i jordkällaren ett överflöd och är rik i sin värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag förstod det. Ville mest problematisera (krångla till det) i och med att jag antagligen ligger närmare jordkällemannen än den "vanlige".

      Radera
  16. Ekonomiskt fri, ja där är vi inom kort. Att vi alltså kan leva halvsnålt utan att behöva jobba.
    Men rika? Nej inte alls. För mig är det att vara rik, när man i princip kan göra allt det man vill utan att tänka sig för (nu bortser även jag från slott osv).
    Rik, då har man väldigt mycket mer pengar än man gör av med. Du tittar på vinterresor och bryr dig inte om prislappen, spelar ingen roll om resan kostar 6 tkr eller 26 tkr per person.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker också att det är skillnad på rik, ekonomiskt fri eller oberoende.

      Radera
    2. Jobbar på bra (tycker jag)
      Har privat en samlat sparande på 4,7 mlj
      En bostad värderad till 11,5 mlj med lån på 3 mlj
      För att hålla allt i balans så krävs en arbetsinsats av mig som troligtvis få skulle aceptera känner mig inte rik��

      Radera
    3. Jag tycker att det är lite sorgligt om du inte känner dig rik när du har en nettoförmögenhet på 13 miljoner, och undrar i mitt stilla sinne ifall det i så fall var värt arbetsinsatsen.

      Radera